GD har ordet: Förvånande om förkunskaper

Jag får ibland info om att en bransch/ett lokalt arbetsliv kan tycka att det ska vara höga förkunskapskrav (och hög nivå på lärandemålen) på en utbildning, samtidigt som samma bransch kan vara besvikna över att det är så få som vill gå utbildningen. För mig är det lite förvånande, eftersom dessa fenomen hänger ihop. Och att branschen med anordnarnas hjälp skulle kunna påverka antalet behöriga sökande på fler sätt än det nödvändiga arbetet med att informera potentiella sökande. Det ska jag resonera om i denna text.

Låt mig utgå från ett fiktivt exempel. Låt säga att jag avser att ansöka om en YH-utbildning inom turismområdet. Jag vill kunna bygga vidare på de kurser som finns inom turisminriktningen på gymnasiet. Jag har en bild av vad arbetslivet vill ha för kompetens, efter flera rejäla diskussioner med berörda företag/branschorganisation. Jag formulerar lärandemålen. Jag skissar på ett lämpligt innehåll. Jag funderar på om det räcker med grundläggande behörighet till YH-utbildningar eller på om det behövs några särskilda förkunskapskrav. Om det behövs särskilda förkunskapskrav, funderar jag på hur de kan utformas så att de blir rimliga.

Hur många finns det som har kunskaper motsvarande turisminriktningen? Hotell- och turismprogrammet är det näst minsta av de nationella programmen i gymnasieskolan. Läsåret 2018/19 läste ungefär 2 800 elever det programmet, som har två inriktningar (Hotell respektive Turism). 298 000 elever gick på andra nationella program och 50 000 på någon form av Introduktionsprogram. Av detta måste jag rimligen dra slutsatsen att det är en begränsad skara som skulle kunna uppfylla förkunskapskrav som motsvarar turisminriktningen, även om jag räknar in yrkesverksamma och andra som skaffat sig motsvarande kunskaper på annat sätt.
Antalet sökande påverkas i detta fiktiva fall dessutom av att utbildningen är förlagd till glesbygd, med begränsad kollektivtrafik till närmaste större ort.

Med dessa fakta tänker jag att det vore ändamålsenligt att förkunskaperna i exemplet omfattar så lite som möjligt utöver den grundläggande behörigheten, för att säkra ett tillräckligt antal behöriga sökande. Men hur gör jag för att ändå kunna börja utbildningen på en hög förkunskapsnivå och kunna nå höga lärandemål?

Här kommer några sätt att tänka, när det gäller att kombinera behovet av att en utbildning faktiskt kommer till stånd med tillräckligt antal studerande och att utbildningen kan bedrivas så att den blir tydligt eftergymnasial i lärandemålen med fokus på arbetslivets kompetensbehov:

  • Jag bedömer att den kompetens som kan erhållas på turisminriktningen i allt väsentligt motsvaras av sökande med kunskaper och färdigheter från andra gymnasieprogram (inklusive de studieförberedande).
  • Jag funderar hur ledningsgruppen kan ta fram en urvalsprocess, som gör att nivån på de studerande blir tillräckligt hög i förhållande till innehållet och lärandemålen. Urvalsprocessen utformar vi tillsammans på så sätt att den på ett smart och effektivt sätt fungerar även om trösklarna sänks avseende förkunskapskrav och antalet behöriga sökande skulle skjuta i höjden. Läs mer om urval och antagning i Tillträdeshandboken
  • Jag räknar också med att det finns en hel del sökande som skaffat sig lämpliga förkunskaper på annat sätt, t ex genom yrkesverksamhet eller annan utbildning. De har rätt att få sin reella kompetens prövad för att bli formellt behöriga.
  • Jag avsätter också upp till 20 procent av de beviljade platserna till sökande som förvisso saknar formella dokument, men som bedöms klara utbildningen och kommande arbete i branschen.
  • Jag formulerar tydliga alternativa förkunskapskrav i ett tidigt skede, t ex:
    Särskilda förkunskapskrav är lägst godkänt på kurserna X och Y från turisminriktningen på Hotell- och restaurangprogrammet. Förkunskapskraven anses också vara uppnådda om den sökande har
    - gymnasieexamen från Natur-, Samhälls-, Humanistiska eller Teknikprogrammet på gymnasieskolan,
    - examen/betyg från något program i gymnasieskolan och minst två års yrkeserfarenhet från relevant arbete
    - kunskaper och erfarenheter som motsvarar dessa förkunskapskrav.

Anordnaren kan utöver detta anta sökande som inte uppfyller dessa krav, om sökanden kan bedömas klara utbildningen och kommande yrkesverksamhet. Det är därför viktigt att du som sökande i ansökan redogöra för dina övriga meriter med hjälp av betyg, intyg och andra kvalifikationer.

  • Jag satsar på en möjlighet som fler och fler utnyttjar - att erbjuda behörighetsgivande förutbildning, i syfte att få fler behöriga sökande.
  • Jag undersöker möjligheterna att kunna bedriva en och samma utbildning på två eller flera orter samtidigt. Då måste arbetslivets behov kunna redovisas på de aktuella utbildningsorterna.
  • Jag är tydlig i informationen till potentiella sökande om att det finns goda möjligheter att få reell kompetens prövad för behörighet till utbildningen.

Vad är då poängen med detta fiktiva exempel och resonemangen som förts? Jo, det handlar om att den som planerar för en YH-utbildning landar i rimliga förkunskapskrav - inte för höga och inte för låga. Att de syftar till att de studerande ska kunna klara av utbildningen – inte att med höga förkunskapskrav skapa ett tidigt ”urval”. Att reell kompetens värderas lika högt som formell kompetens för behörighet samt att visa på de handlingsmöjligheter som faktiskt finns med det gällande regelverket.

Det finns ytterligare ett syfte. Jag vet, på de frågor jag får från anordnare, att flera anordnare upplever att de måste skriva YH-ansökningar med (mycket) höga särskilda förkunskaper. Detta för att undvika risken att myndigheten bedömer att utbildningen inte får ingå i YH eller blir lägre prioriterade i konkurrensen om statsbidrag. Dessa vill så att säga markera att utbildningen är tydligt eftergymnasial. Jag vill - även här - sprida informationen att lågt ställda förkunskapskrav inte är ett eget kriterium i bedömningen och som leder till bifall eller avslag (om att ingå eller i konkurrens om statsbidrag). Omvänt gäller förstås att höga förkunskaper i sig inte är något kriterium i bedömningen av ansökan. Däremot bedömer myndigheten om hur den ansökta utbildningens förkunskaper, urval, innehåll, upplägg och lärandemål tillsammans bildar en helhet som visar på att utbildningen kan bedrivas med god kvalitet och att den tydligt vid utbildningens slut ger kunskaper, förmågor och kompetenser på lägst SeQF5. Om utbildningen bedrivits tidigare så finns också uppföljningsdata och granskningar som kan visa på utfall, som kan verifiera om utbildningen hittills bedrivits med god kvalitet, på rätt nivå och om arbetslivet fått del av den tänkte kompetensen. Det är viktigt att här tydligt informera om att myndigheten – efter ändringarna i YH-förordningen 2015/16 - vill se till så att det inte byggs upp högre trösklar än nödvändigt för att klara utbildningen.

Ytterligare ett skäl för mina resonemang är att syftet med utbildningen inom YH - att säkra kompetens till en specifik del av arbetslivet - ska vara i centrum. En del i detta är att bedöma nivån på innehåll och lärandemål i förhållande till arbetslivets behov, utan att begränsa antalet behöriga sökanden. I sämsta fall kan man få beviljat en utbildning, men det finns inte tillräckligt med sökande för att anordnaren praktiskt ska kunna bedriva utbildningen. I sådana fall kan det kanske vara bättre att överväga att det av arbetslivet önskvärda innehållet och lärandemålen tillgodoses till 90 procent med tillräckligt antal studerande, än att önskemålen tillgodoses till 100 procent utan att tillräckligt många studerande vill gå utbildningen.

Jag inser naturligtvis att det finns lärandemål som arbetslivet inte kan kompromissa med, till exempel frågor om acceptabel säkerhet och krav i certifieringar. De ska naturligtvis inte tummas på. Men jag vill ändå argumentera för att det finns risker för att det sätts för höga förkunskapskrav, särskilt på områden där det faktiskt inte finns tillräckligt många potentiella sökanden. Denna balansering – kompetenskrav efter utbildningen och tillräckligt måna behöriga sökanden - blir ytterst en bedömning som måste göras i den ansökan som skickas in. Jag tror definitivt att YH-systemet generellt tjänar på att tratten är öppen och trösklarna sänks när det gäller att kunna bli behörig och att tratten smalnar av i en väl utformad urvalsprocess som leder till att de som bäst kan tillgodogöra sig utbildningen till sist antas.
 
Thomas Persson, generaldirektör

Synpunkter på GD har ordet tas tacksamt emot på thomas.persson@myh.se