Examensgraden inom YH – åtgärder krävs!

Expansionen inom yrkeshögskolan verkar i allt väsentligt vara på rull, men nu gäller det att säkerställa resultat och kvalitet. I förra GD har ordet skrev jag om iakttagelser från vår granskningsverksamhet, till exempel problem med LIA-platser som vi behöver hantera. Denna gång blir det fokus på examensgraden, som måste öka.

Resultaten från yrkeshögskolan fortsätter att ligga på höga nivåer. Uppföljningen av de studerande som avslutade utbildningar 2018 visar att 93 procent av de examinerade hade jobb inom ett år, och att 92 procent har ett jobb som åtminstone till del överensstämmer med genomgången utbildning. 71 procent anger att jobbet och utbildningen stämmer helt eller i hög grad. All time high igen. Mycket bra insats av alla inblandade, tack till alla som bidragit!

Samtidigt fortsätter andelen som examineras från YH-utbildningarna att minska. Genomströmningen minskar. Utbildningarnas effektivitet minskar. Det är ingen bra utveckling! För två år sedan var vi uppe i 74 procent (all time high), förra året blev det 73 procent och för 2018 landar vi på 72 procent. En längre tidsserie ger mer information. Examensgraden har ökat sedan 2009, från 62 procent till dagens nivåer på drygt 70 procent. Genomströmningen har ökat. Utbildningarnas effektivitet har ökat. Men nu går utvecklingen åt fel håll.

Sammantaget innebär årets minskade examinationsgrad, oförändrade andel i jobb och något högre andel överensstämmelse mellan utbildning och jobb att verkningsgraden minskar något. Verkningsgraden är ett sätt att fånga hur stor andel som kommer i ”rätt” jobb av den mängd studerande som påbörjade YH-utbildning. Det är ett, av flera, sätt att försöka mäta YH-utbildningarnas samlade effektivitet. Verkningsgraden har ökat under några år, men vek nedåt förra året och i år. Främst eftersom examensgraden minskade.

Färre studerande blir klara. Anordnarnas intäkter påverkas negativt. Arbetslivet får inte den kompetens som behövs. Myndigheten kan inte rapportera lika goda resultat. Kostnadseffektiviteten minskar – mindre kompetens för insatt resurs. Tydliga yrkesutbildningar inom högskolan verkar kunna nå betydligt högra examensgrad.

Slutsatsen av allt detta är att låg examensgrad och genomströmning är dåliga nyheter. Såväl för studerande, anordnare, arbetsliv, myndigheten och Konungariket. Och det måste vi göra något åt! Vad göra? Först är det läge att sammanfatta vad vi vet och sedan ska jag försöka peka ut några områden där vi kan påverka genomströmningen.

Anordnare, arbetsliv och studerande på den lokala nivån vet naturligtvis en massa om detta. Vad kan vi tillsammans göra? Vill verkligen säga att detta är en angelägen fråga att ta tag i – om det inte redan gjorts!

Vad har vi gjort?

Inför expansionen startade myndigheten ett arbete kring examensgrad, eftersom expansionen förväntades kunna genomföras med fortsatt höga resultat. Frågeställningen gällde mer specifikt hur YH skulle kunna öka eller bibehålla examensgraden i en nästan femtioprocentig ökning av platser och studerande.

Vi bestämde oss för att höja kunskapen om genomströmning, examensgrad, fullföljare och avhoppare. Flera sådana utredningar har genomförts och resultaten sammanfattas i nästa avsnitt. Vi ser också över hur vi kan synliggöra genomströmningen i vår löpande uppföljning.

Vi bestämde oss också för att utveckla våra metoder för kvalitetsgranskning och tillsyn, i syfte att bidra till ökad kvalitet i genomförandet av YH-utbildning. Detta har genomförts, bland annat använder i nu etableringsstöd (som en tidig variant av tillsyn), tematiska granskningar av olika aspekter av YH-utbildning och tematiska tillsyner. Självvärderingsverktyget är också ett resultat av detta arbete.

Vi har också, i syfte att underlätta ett genomförande med hög kvalitet och god genomströmning, utvecklat vårt anordnarstöd. Det handlar både om ökade resurser och nya former som webbinarier och filmer. Det finns också nya stödmaterial för särskilt pedagogiskt stöd och svenska med yrkesinriktning.

Som ett led i att underlätta för anordnare har vi sett över flera delar som syftar till att minska administrationen – och därigenom skapa mer tid för anordnarna att fokusera på undervisningen. Mina sidor har gjorts om i grunden. I ansökningsomgången 2020 kommer ansökanswebben att se ut på ett annat sätt än tidigare. Mängden information som ska lämnas in i ansökan har minskat. Vi har sett över och försökt strukturera informationen inför ansökansomgången, så att den blir tydligare och mer tillgänglig.

Vi har också försökt att på olika sätt sprida goda exempel från pågående YH-utbildningar. Det gör vi på samlingar, i rapporter och på webben. Vi har samlat ett Innovationsråd som ska kartlägga och diskutera nya utbildningsupplägg. Vi deltar på branschvisa dialogmöten om utvecklingen av YH.

Slutligen har vi genomfört några utredningar om förändringar av regelverket, vilka bland annat syftar till att få fler att slutföra en YH-utbildning. Det handlar om kortare utbildning inom YH, ändringar i examensordningen, ändrade förkunskaper mm. Vi har också gjort förändringar i ersättningen till anordnare, både en generell höjning av nivåerna och mindre justeringar för att underlätta för anordnarna att bedriva utbildning med hög kvalitet.

Vad vet vi?

Som nämnts ovan har vi gjort flera utredningar i syfte att öka vår kunskap om examensgrad och genomströmning. Vad är det vi fått fram? Kan man dra några slutsatser?

Examensgraden har ökat över tid, men minskar nu med någon procentenhet per år. Det finns variationer mellan utbildningsområdena. I de flesta områden är examensgraden högre för kvinnor än för män. Inrikes födda har högre examensgrad än utrikes födda. Skillnaderna varierar mellan områdena. Examensgraden bland de som studerar i bunden form är högre än bland de som studerar på distans bland de områden och år där det går att jämföra. Mellan 2012–2018 har skillnaderna varierat mellan 12–16 procentenheter (bunden studieform 75–77 procent, distans 60–63 procent).

Sammantaget framgår det att det finns två områden som har lägre examensgrad på flera av de bakgrundsvariabler som mäts. De har lägre examensgrad både totalt sett, bland utrikes födda samt bland de som studerar på distansutbildningar. Det är Data/IT och Teknik och tillverkning.

Drygt 10 procent av en kull fullföljer utbildningen, utan att ta examen. Två tredjedelar av dessa så kallade fullföljare har blivit godkända på mer än hälften av utbildningens YH-poäng, dvs de har en del kompetens som arbetslivet behöver – om inte i den omfattning som varit önskvärd. Andelen fullföljare som hade avklarat minst nio tiondelar av utbildningen var 16 procent. Motsvarande andel bland avhopparna var under en procent.

I vilken typ av kurs har fullföljarna fått betyget ’ej godkänd’? I vår analys har vi använt tre olika typer av kurser: standardkurser (vanliga kurser), LIA eller examensarbete. Cirka 60 procent av alla fullföljare har ’ej godkänt’ i en kombination av två eller tre kurstyper medan cirka 40 procent har ’ej godkänt’ inom endast en kurstyp. Bilden av vilka kurstyper som felar är olika inom olika utbildningsområden och för olika bakgrundsvariabler. Det är därför rimligt att anta att bilden är olika för olika utbildningar, vilket gör att anordnare behöver ta fram ett eget underlag om det är vissa kurser i utbildningen som gör att de studerande inte tar examen.

Knappt 20 procent av dem som påbörjar en YH-utbildning hoppar av sin utbildning, så kallade avhoppare. Nästan alla avhopp sker i början av utbildningen. 55 procent av avhopparna hade avklarat mindre än en tiondel av utbildningens poäng innan avhopp. 9 procent av avhopparna hade klarat minst hälften av poängen i utbildningen. För avhopparna var den genomsnittliga andelen avklarade poäng högre för kvinnorna än för männen samt för de som var under 40 år jämfört med dem som var minst 40 år.

De undersökningar som nu gjorts stödjer den slutsats som dragits tidigare på systemnivå: Det finns inget stöd för att några större grupper studerande slutar sin YH-utbildning i ett sent skeda för att de får jobb.

För både avhoppare och fullföljare var den genomsnittliga andelen avklarade poäng högre bland utbildningar som bedrevs i bunden form jämfört med distansutbildningar. Samma gäller för utbildningar med LIA jämfört med de som var på utbildningar utan LIA.

Vad kan vi göra?

Vi har pekat ut examensgrad som en viktig indikator på YH-systemets funktion och resultat. Vi har börjat vidta olika åtgärder för att öka examensgraden. Vi ser dock en vikande examensgrad 2018 och 2019. Mer behöver således göras! Hur undviker vi på olika sätt att avhoppare och fullföljarna blir fler? Hur får vi fler att ta examen?

Vad kan vi göra med den kunskap som vi har idag? Viktigast är att anordnare analyserar läget på sina/sina utbildningar. Hur ser det ut hos oss med sökande, avhoppare, examinerade och fullföljare? Hur ser våra behörighetskrav ut? Leder de till att vi antar de studerande som har bäst förutsättningar att klara utbildning och komma i jobb? Är våra urval utformade så att vi tar emot de studerande som har bäst förutsättningar att klara utbildning och komma i jobb? Håller vi tillräckligt nära kontakt med våra studerande? Följer vi upp frånvaro tidigt? Tar vi kontakt om någon missar första tentan, eller motsvarande? Bidrar vi till att de studerande bygger relationer och stödjer varandra under utbildningen? Är det specifika kurser eller moment som de studerande misslyckas med?

En sak som kan göras på lokal nivå, är att – om det inte redan görs, förstås - analysera hur de i snitt dryga 10 procenten fullföljare skulle kunna avsluta utbildningen med examen.

En annan sak som kan analyseras och åtgärdas på utbildningsnivå är om många studerande inte blir godkända på sitt examensarbete. Kan det bero på att innehåll och upplägg inte är tillräckligt relevanta eller anpassade till syftet med YH-utbildningen? Här finns utrymme för att pröva nya former och inte fastna i ett traditionellt examensarbete i form av en uppsats. Skulle det kunna vara lämpligt att koppla examensarbetet till de studerandes arbete på LIA?

Det är viktigt att lyfta fram att bundna utbildningar generellt sett har bättre examensgrad än distansutbildningar. Vi ser samtidigt att det finns många distansutbildningar som har hög examensgrad. Det finns uppenbarligen möjligheter att bedriva distansutbildning på olika sätt, och en del av dem leder till god examensgrad och en del till motsatsen. Här finns en läxa att göra. Om systemet inte klarar av det behöver myndigheten framgent överväga att minska antalet distansutbildningar.

Jag vet att många anordnare och ledningsgrupper har ett utvecklat och systematiskt arbete kring kvaliteten i utbildningen. Men jag vet också från kvalitetsgranskningen att detta är ett utvecklingsområde hos flera anordnare. Jag vill därför uppmana er att analysera och genomföra åtgärder som syftar till att de studerande tar examen. En stark drivkraft borde vara att det ökar intäkterna till utbildningen, då ersättningen från MYH utgår från antalet studerande som bedriver studier. Det finns goda skäl att anta att ”investeringar” i ett ändamålsenligt urval och tätare kontakter med de studerande kan finansieras med att de studerande fullföljer utbildningen. Men viktigast ur mitt perspektiv är att arbetslivet får mer av den kompetens de behöver!

Vad kan MYH göra? Som ni sett ovan, så har vi de senaste åren ökat vår kunskap om examensgrad, fullföljare och avhoppare. Vi har också börjat vidta olika åtgärder. Vi kommer under 2020 att intensifiera det arbetet i syfte att ta fram ytterligare förslag som kan bidra till högre examensgrad. Vi får återkomma till det senare under året. Jag kan i vart fall redan nu utlova att vi kommer att visa på goda exempel, det vill säga utbildningar som över tid har hög examensgrad. Jag kan också förutsäga att vi ska skärpa kvalitetsgranskningen med mer fokus på examensgraden.

Thomas Persson

mejla gärna dina synpunkter på texten till mig: thomas.persson@myh.se