Rätt in, rätt ut

Många frågor som jag som myndighetschef får och som jag förväntas ta ställning till är enkla eller förhållandevis okomplicerade. Efter lite research hos medarbetarna och funderande går det att komma fram till slutsatser. Ibland något vaga, ibland mer precisa. Vissa frågeställningar känns dock mer komplicerade och utmanande. Hur man som studerande antas till yrkeshögskolan är ett sådant tema, och jag tänkte resonera lite kring hur jag tänker kring denna emellanåt mycket komplexa fråga.

Man kan närma sig frågan ur flera olika perspektiv:

Ett är det enklaste - att utgå från regelverket: vad säger det och hur bör de olika delarna tolkas?

Ett annat är att bli mera filosofisk eller kanske till och med ideologisk: alla bör ha rätt till eller ha möjlighet till att börja YH.

Ett tredje handlar om rationalitet: den som antas till en utbildning bör ha rimliga möjligheter att också kunna avsluta utbildningen.

Ett fjärde perspektiv handlar mer om effektivitet i antagningen: det bör finnas många behöriga så att det finns många att rangordna i urvalet.

Ett femte som är mer pedagogiskt handlar om att en utbildning börjar på en viss kompetensnivå och ska avslutas på en annan; och att denna inom yrkeshögskolan är definierad av arbetslivet och ska leda till omedelbar anställning. In-kompetensen följer av att yrkeshögskolan är en eftergymnasial utbildningsform.

Alla dessa perspektiv möter verkligheten när arbetslivet och utbildningsanordnarna planerar sina utbildningar, när myndigheten ska bedöma kvaliteten i en ansökan och när utbildningsanordnaren operativt ska hantera sökande och ta fram beslutsunderlag om antagningen till ledningsgruppen.

Jag har noterat att vi ofta menar olika saker när vi pratar om antagning och tillträde. Ibland handlar det om behörighet i en generell mening för att säkerställa att YH-utbildningen är eftergymnasial. Ibland handlar det om de mer specifika behörighetskraven som handlar om kunskaper och/eller erfarenheter inom ett yrke eller karaktärsämne. Ibland handlar det om dessa specifika behörighetskravs berättigande vid mer grundläggande YH-utbildningar, ibland dess berättigande vid utbildningar som är mer av fördjupningskaraktär.

Ibland handlar det om bedömningen av den sökandes mer informella kunskaper och erfarenheter eller utländska betyg, det vill säga när det ska göras en motsvarandebedömning av den generella behörigheten eller en bedömning enligt den så kallade 20 procents-regeln av generella och specifika behörighetskrav.

Det är viktigt att veta vilken av dessa delar som diskuteras!

En annan viktig fråga handlar om hur mängden sökande påverkar antagningsarbetet. Yrkeshögskolan har bekymmer med att långt ifrån alla platser som finns utnyttjas. För 2014 var hela 14 procent av antalet platser outnyttjade, och tittar man på enskilda utbildningsområden så ”toppar” de stora utbildningsområdena Teknik och tillverkning med hela 25 procent outnyttjade platser följt av Lantbruk, djurvård, trädgård, skog och fiske (24 procent) samt Hotell och restaurang (23 procent)*.

En anledning till dessa tunga siffor sägs bero på att de utbildningar myndigheten godkänner har förkunskapskrav som är för tuffa – utbildningarna stänger helt enkelt ute potentiella studerande som vill in i YH för att de inte har rätt kompetensnivå för att kunna tillgodogöra sig utbildningen. Myndigheten kan inte medverka till att utbilda till arbetslöshet, vårt uppdrag är precis tvärtom – vi ska leverera kompetens.

Låt mig exemplifiera från utbildningsområdet Teknik och tillverkning och yrkesrollen automationstekniker:
Som ni så väl vet är yrkeshögskolan en eftergymnasial utbildningsform. Det formuleras tydligt i vår förordning. Således ska förkunskapskraven ligga på en viss nivå för att yrkeshögskoleutbildningen inte ska bli gymnasiet en gång till.

I den senaste ansökningsomgången fick vi in ansökningar till att bedriva YH-utbildning med olika nivåer på förkunskapskraven till automationstekniker. Den lägsta nivån var förkunskapskrav i svenska, engelska och matematik. Den näst lägsta nivån var El/energiprogrammet, Teknikprogrammet, Industritekniska programmet, Naturvetenskapliga programmet eller motsvarande kunskaper från gymnasiet. På den tredje lägsta nivån var förkunskapskraven enbart El/energiprogrammet eller motsvarande kunskaper.

Om myndigheten skulle bevilja utbildningar med de två lägsta nivåerna var vår bedömning att det fanns en risk för att utbildningen antingen skulle behöva genomföras på en gymnasial nivå för att alla behöriga sökande skulle kunna hänga med i undervisningen, eller så skulle utbildningen genomföras på en yrkeshögskolenivå med konsekvensen att det skulle kunna bli stora avhopp. De studerande som inte hade El/energiprogrammet skulle sannolikt inte kunna tillgodogöra sig utbildningen.

Mina medarbetare på myndigheten gjorde utifrån förordningens skrivning bedömningen att förkunskapskravet som innebar minst risk för avhopp och störst möjlighet till examen och därmed matchning skulle vara examen från El/energiprogrammet.

Med en adekvat nivå på förkunskapskraven kan yrkeshögskoleutbildningarna kortas ner - kompetent arbetskraft kommer ut snabbare i arbetslivet. Som grädde på moset kan man kanske anta att färre hoppar av utbildningarna… Samtidigt finns en risk att antalet sökande blir för få, åtminstone till vissa utbildningar.

Antagningsregler är som sagt en viktigt och komplex fråga.  Jag har därför beslutat att under 2015 ska myndigheten ta fram stödmaterial för er utbildningsanordnare kring behörighet och urval. Dessutom kommer myndigheten att utfärda allmänna råd för tillämpningen av antagningsbestämmelserna i de fall vi bedömer att det är angeläget med ett enhetligt agerande från utbildningsanordnarnas sida. I beredningen av dessa beslut har jag naturligtvis haft anledning att försöka förstå alla ovan perspektiv även ifall perspektiv nummer ett är självklart det myndigheten först och främst måste utgå ifrån. Som en följd av ovan beskrivna uppgifter kommer jag att få ta ställning till flera avvägningar mellan perspektiven ovan. Det kommer att bli svårt och säkert omdiskuterat bland yrkeshögskolans aktörer.

Jag ser ändå fram emot att myndigheten blir tydligare i tillträdesfrågor samtidigt som utbildningsanordnarna har möjlighet att anpassa sig till olika förutsättningar. De studerandes rättsäkerhet behöver också vara god. Jag hoppas att ni har förståelse för dessa utgångspunkter.

Har ni tankar och åsikter kring detta arbete vill jag gärna att ni hör av er.

Thomas Persson
Generaldirektör Myndigheten för yrkeshögskolan


*Notera att myndigheten kompenserar för dessa outnyttjade platser genom att vi beviljar fler platser än vad vi har medel för. På så sätt garanterar vi att de platser vi får också används.