Alla workshops syftar till att ge en gemensam kunskapsbas inför kommande arbete med analysverktyget, som ska hjälpa regionerna att ta fram handlingsplaner för validering utifrån egna förutsättningar och mål.

Återkoppling från referensgruppen för kommunikation

Efter en kort inledning av projektledare Kerstin Claesson Callahan tog processledare Annika Jervgren och kommunikatör Håkan Düring vid och redogjorde för diskussioner och förslag som kommit upp i referensgruppen för information och kommunikation.

Fyra regioner ingår i referensgruppen, där syftet är att diskutera kommunikationsbehov och förslag så att information från nationell nivå svarar upp mot regionala/lokala behov och knyts samman på ett ändamålsenligt vis.

Bakgrunden till referensgruppens diskussioner har varit resultaten från projektets inledande analysfas, där det bland annat framkom ett behov av kort, kvalitetssäkrad ”basinformation” om validering från nationella myndigheter samt behov av guidning och vägledning för att snabbt kunna hitta rätt valideringsmöjlighet beroende på målgrupp eller situation.

Håkan berättade att det påbörjats ett arbete med en ”branschvalideringskarta”, för att kunna söka fram aktuella branschvalideringsmodeller och kontaktvägar via olika parametrar som geografi, bransch och yrkesroll. Håkan påminde också om redan framtagna guider, valideringskartan samt länkguiden "Vart ska jag vända mig?"

Region Dalarnas resa mot en ny stödstruktur

Karin Funcke, regional projektledare på Region Dalarna, inledde med att säga att alla regioner kommer att göra olika utvecklingsresor i Valideringslyft, beroende på vart man står i dag och vilka som är ens förutsättningar och mål med projektmedverkan.

Hon berättade sedan om hur de 2014 byggde upp en gemensam stödstruktur i regionen för validering, som senare utvecklades till en fast verksamhet där resultaten, i form av ökat antal valideringar, inte lät vänta på sig.

Man bildade även Dalarnas valideringsnätverk som en stödfunktion till stödstrukturen. Tyvärr lades stödstrukturen ner 2019, då omförhandling om finansiering och ny huvudman inte nådde något resultat.

– Jag har förstått att besvikelsen hos flera valideringsaktörer var stor då stödstrukturen lades ner. Mycket eftersom många av dem hade satsat så mycket på att få stödstrukturen att bli verklighet och få den att fungera, sa Karin.

2020 togs nya tag i och med projektet ”Kompetensförsörjning 2.0”, som dock knappt hann starta innan pandemin kom emellan.

– Men, som en skänk från ovan kom ganska snart det här projektet, Valideringslyft, sa Karin.

Hon förklarade att det innebar en ny chans att ta tillvara på tidigare framgångsrika rutiner och allt det goda som byggts upp för att öka antalet valideringar i den tidigare stödstrukturen. Valideringslyfts syfte låg därmed i perfekt linje med det Dalarna nu ville börja grunda för igen.

Utifrån ett förstärkt regionalt uppdrag kring validering, med ett tydligare syfte, kunde Karin vara med och starta om tidigare valideringsnätverk, med representanter från Region Dalarna, Arbetsförmedlingen Dalarna och Högskolan Dalarna, samt bilda en ny regional dialoggrupp med valideringsaktörer från utbildningsväsendet och branscher i länet.

– Projekt Valideringslyft har hjälpt oss att synkronisera vårt arbete med validering på alla nivåer och därmed få en tydlig riktning på vad vi tillsammans behöver fokusera på i vårt utvecklingsarbete framåt, sa hon.

Karin berättade också att de, på varje dialogmöte, även går igenom vad som händer inom Valideringslyft och på nationell nivå. Man tittar också på goda och lärande exempel, både inom den egna regionen och i andra regioner.

Enkät för att förbättra informationen om validering

Karin genomförde en enkät hos de verksamheter som deltar i dialoggruppen. Framförallt för att kartlägga hur tillgängligheten till digital information om validering såg ut hos de lokala valideringsaktörerna. Men också i syfte att samla in önskemål på innehåll i information om validering på regionens kommande webbplats om validering. För vid tiden för enkäten fanns ingen tillgänglig information alls om validering.

Resultaten från enkäten påvisade ett stort behov av att enklare hitta vägar till olika valideringsmöjligheter, gärna på olika språk. Det framkom även behov av att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan olika valideringsaktörer och en tydligare processkarta.

– Enkätresultaten kom att bli en viktig ögonöppnare för oss alla och en god anledning att tillsammans nu göra något bra av det, sa Karin.

Tack vare resultaten finns det nu en sida på region Dalarnas webbplats som utgår ifrån Valideringslyft, placerad inom ramen för kompetensförsörjning. En webbplats som så här i början initialt vänder sig till politiker, regionföreträdare och valideringsutförare.

– Men vår målsättning är förstås att bygga upp en precis lika bra webbplats som Region Gävleborgs, avslutade Karin.

Diskussionspass 1: informationsbehov och samverkan

Därefter fick grupperna diskutera de pågående informationssatsningarna och om något kan utvecklas, samt vilken information som finns i den egna regionen och möjligheterna till regional och lokal samverkan.

Sammanfattningsvis kom grupperna fram till att information om validering omfattar ett brett fält och är komplext. Information kan alltid kan ses över, men det räcker inte enbart med att presentera saker på webben. Det är också väldigt viktigt med nätverkande, för att få saker att ske i praktiken.

Det gäller också att skaffa sig kunskap om den egna regionen innan det går att informera på ett bra sätt. Förutom teoretiska kunskaper är det viktigt med konkreta exempel för att skapa förståelse.

Samverkan över regiongränserna är viktigt. Någon uttryckte, med glimten i ögat, att det ibland nästan är lättare att få gehör hos grannen än i den egna regionen.

Yrkestrainee – lärlingsutbildning som valideringsmetod

Lotta Naglitsch från Validering Väst (stödstruktur för validering i Västra Götalandsregionen) och Anna Bellomi från Västsvenska handelskammaren tog vid och berättade om hur de på olika vis utvecklat samarbeten mellan utbildningsanordnare, Arbetsförmedlingen, arbetsgivare och branschföreträdare.

Med erfarenheter från Skolverkets pilotprojekt kring gymnasiala lärlingsanställningar utvecklades Yrkestrainee, en lärlingsutbildning inom komvux med möjlighet till anställning. Eleven är alltså anställd under sin studietid och har möjlighet att validera sina kompetenser och bygga på med kompletterande utbildning.

– Vi vill få in komvux som en tydligare del i kompetensförsörjningen, sa Lotta.

Översätter kompetensstandarder

Lotta sa att yrkestrainee-utbildningarna tas fram genom att översätta branschernas kompetensstandarder för olika yrkesroller till kurspaket inom det reguljära utbildningsväsendet.

Lotta visade ett exempel på en utbildning till återvinningsarbetare, där delkvalifikationer i kompetensstandarden översatts till kurser registrerade hos Skolverket från olika nationella program, till exempel kurser från Bygg- och anläggningsprogrammet.

Två exempel på delkvalifikationer för en återvinningsarbetare (framtagna av Sobona) är: Ramparbete på återvinningscentral samt Mottagning av farligt avfall. Dessa motsvarar innehållet i kurserna Servicekunskap samt Material och miljö, hos Skolverket.

– Det fina är att eleven på det här viset får både betyg från komvux och ett yrkesbevis från branschen, sa Lotta.

Anna betonade vikten av dialog och samverkan, för att kunna sätta samman en utbildning på det här viset.

– Det gäller att samarbeta på nya sätt och vara lite modig. Både utbildningsanordnare och arbetsgivaren kan får ersättning. Det finns ett statsbidrag att söka hos Skolverket, sa hon.

Roller i samverkan

Lotta och Anna avslutade med att förklara olika roller. Grunden är ett intresse och behov hos företag i regionen. Möjligheten att sätta samman anpassade kurspaket underlättar kontakten.

– När vi jobbade med lärlingsanställningar på gymnasieskolan var arbetsgivare tvungen att acceptera ett ”färdigt paket”, när vi nu jobbar med komvux har vi mer flexibilitet och arbetsgivare kan i större utsträckning påverka innehållet, sa Anna.

Branschernas roll är exempelvis att kartlägga behov och ta fram kompetensstandarder. Utbildningsanordnarna behöver ta dessa och matcha dem mot sina utbildningars kurspaket.

Validering Väst och Västsvenska handelskammaren agerar stödfunktion på olika vis, både gentemot utbildningsanordnarna och företagen. RUA kan ha rollen att informera inom ramen för sitt kompetensförsörjningsuppdrag och Arbetsförmedlingen kan hjälpa till med att identifiera deltagare.

Diskussionspass 2: regionala behov

Workshopen avslutades med en diskussion om hur behoven ser ut i den egna regionen och vilka parter som kan vara lämpliga att samverka med.

Det konstaterades att det på sina håll redan finns samarbeten, men det är inte alltid som alla parter sitter runt bordet. Exemplet från Västra Götaland samlade Handelskammaren, näringslivsenheter på kommuner, Arbetsförmedlingen, samtliga huvudmän och andra parter på arbetsmarknaden.

Många tog med sig att framgångsfaktorn är att styra samverkan utifrån arbetsgivarnas behov och regionala förutsättningar och prioriteringar.

Många såg att branscherna traditionellt jobbar mycket mot nationella myndigheter, så ett medskick för regionerna var att se över sina branschkontakter och kanske utveckla dessa och mer aktivt söka kontakt.