Alla workshops syftar till att ge en gemensam kunskapsbas inför kommande arbete med analysverktyget, som ska hjälpa regionerna att ta fram handlingsplaner för validering utifrån egna förutsättningar och mål.

Fokus på anställningsbarhet

Första talare var utredare Pär Sellberg, på Myndigheten för yrkeshögskolan. Han förklarade att branschvalidering är validering som sker i branschernas egen regi och inom ramen för egna, erkända nationella modeller.

– Branschvalidering fokuserar på vad som gör en individ anställningsbar och utgår från kvalifikationer, eller standarder, som branscherna själva definierar för olika yrkesroller eller yrkesområden.

Bygger på läranderesultat

Validering inom utbildning sker mot kursmål och betygskriterier, medan branschvalidering sker mot branschernas egna kompetensstandarder. Men Pär sa att kvalifikationerna i båda fallen formuleras enligt samma principer.

– Både kursmål inom exempelvis en högskoleutbildning och branschstandarder för en viss yrkesroll bygger på principen om läranderesultat, alltså vilka kunskaper, färdigheter och kompetenser en individ behöver ha för att motsvara kraven.

Pär sa att individer oftast kommer i kontakt med branschvalidering genom ett företag eller sin arbetsgivare, eller genom att de blir anvisade av Arbetsförmedlingen.

– Validering inom utbildning kan leda till ett betyg eller utbildningsbevis, vilket öppnar upp för vidare studier och examen. Branschvalidering leder till ett yrkesbevis som underlättar att få ett jobb, sa Pär.

Två metoder

Pär sa att branschvalidering kan ske antingen lite som att ta ett körkort, där teori och praktiska färdigheter kollas av under en dag, eller enligt en lärlingsmodell, som är en längre process och där det ofta blir tal om kompletterande utbildning.

Pär informerade också om ett statsbidrag, som Myndigheten för yrkeshögskolan delar ut, till exempelvis branscher som vill ta fram kvalifikationer/kompetensstandarder eller utveckla valideringsmodeller i syfte att uppnå kvalifikationen.

Det finns redan i dag modeller som täcker ett hundratal yrkesområden. Branschmodellerna har också spritt sig över flera SeQF-nivåer, vilket ger karriärmöjligheter och tydligare karriärsteg. SeQF är en nationell referensram för kvalifikationer som är indelad i åtta olika nivåer, beroende på hur avancerade krav kvalifikationen innehåller.

Pär avslutade med att slå ut med armarna som en solfjäder, och visade en bild på hur en kvalifikation kan vara navet i ett helt kompetensförsörjningssystem.

– Finessen med kvalifikationer, och SeQF, är det gemensamma språket i form av läranderesultat, sa Pär och fortsatte.

– Kvalifikationer inom arbetslivet kan genom metoder för kartläggning och bedömning användas för meritöverföring och examinering i formell utbildning eller vid kravställan för en ny utbildning. De kan också användas vid rekryteringar, yrkesintroduktioner, snabbspår för nyanlända eller som bas för provbestämmelser vid yrkestävlingar. Bara för att ge några exempel, sa Pär.

Branschvalidering, precis som validering i stort, ska inte stå för sig självt, utan ska integreras och vara en tydlig del inom kompetensförsörjning, ofta i kombination med utbildning.

Validering i fastighetsbranschen

Därefter var det dags för branscherna att visa upp konkreta exempel.

Fastighetsbranschen har i samarbete med Fastighetsbranschens Utbildningsnämnd tagit fram FAVAL, ett valideringsverktyg för validering av fastighetsbranschens yrkesroller.

Verksamhetschef/VD Emil Bood, Fastighetsbranschens Utbildningsnämnd/FAVAL Validering AB och projektledare Mikael Mossberg, FAVAL Validering AB, presenterade sig.

Emil Bood inledde med att berätta att de validerar utefter gymnasieskolans kursplan på gymnasial nivå till fastighetstekniker, fastighetsskötare och fastighetsvärd, och på eftergymnasial nivå till fastighetsförvaltare eller fastighetsingenjör.

Valideringarna utförs på ackrediterade testcenter, där det även finns möjlighet att validera sig på fem olika hemspråk.

– Men det spelar ingen roll hur mycket vi validerar om det inte finns en arbetsgivare som vill anställa, sa Emil.

På pappret ska valideringen av teoretiska ämnen ta tre timmar och den praktiska delen fyra. Beroende på yrkesroll så görs teoretiska tester på till exempel ellära, elkraftsteknik och ventilation, men också juridik, ekonomi och kommunikation. De praktiska proven kan omfatta elinstallationer, justering av ventilation eller byte av fläktrem.

– En fastighetsskötare ska till exempel kunna se över en lekplats, sköta underhåll och byta sand. En fastighetsvärd ska kunna bemöta irriterade hyresgäster eller genomföra en besiktning vid avflyttning. Bemötandefrågorna sker ofta genom datorsimulering, sa Emil.

Utmaningen är kompletterande utbildning

Mikael Mossberg tog över och sa att validanden får genomgå utbildning om det finns luckor i kunskaps- eller färdighetskraven. När alla krav uppnåtts så ges ett yrkesbevis.

– Det svåra är inte att göra testet och få resultatet, utan att baserat på resultatet ta fram en utbildningsplan som passar för en individ eller en grupp individer, sa Mikael.

Men utmaningarna till trots så underströk Mikael de stora vinsterna med validering, och visade exempel på ”röster från fastighetsbranschen”:

”Genom att satsa på kompetensutveckling för vår största och viktigaste yrkeskår så får vi nöjdare medarbetare som trivs bättre och som vill stanna. Högre kompetens leder dessutom till att vi kan leverera ännu bättre service mot kund.”
HR-chef på Akademiska hus

”Som medarbetare får jag ett bevis på att jag har bredden av de kompetenser som är branschens krav på dagens fastighetstekniker.”
Anställd på Akademiska hus

Kommer folk att sluta efter validering?

Mikael sa att det är viktigt att sälja in validering som kompetensutveckling och inte som ett kontrollverktyg. För arbetsgivare handlar det om att utmana sig själv och att vilja bli vassare som organisation.

– Det klart att det alltid finns en undran. Kommer folk att sluta nu? Nej, blir mitt svar, du blir tvärtom mer attraktiv som arbetsgivare. Klart att folk slutar, men det beror i så fall inte på valideringen, avslutade Mikael.

Diskussionspass 1

Efter fastighetsbranschens framförande följde dagens första diskussionspass, om hur branschvalidering kan bidra till regionernas kompetensförsörjning, och hur regionerna kan hitta vägar till samverkan mellan branscher, företag och andra relevanta aktörer.

Alla var överens om att branschvalidering kan bidra, men att det krävs ökad kännedom om branschmodellerna. Men också att ta udden av rädslan för att validering leder till personalflykt, till exempel genom att prata om kompetensförsörjning och inte begreppet validering i sig.

Regionerna kan sprida kännedom och verka för samverkan i sina olika nätverk, men också vara handfast stöd och skapa mötesplatser.

Det fördes också diskussioner kring utmaningen med kompletterande utbildning, precis som representanterna från fastighetsbranschen var inne på. En lösning kan vara att validanden kompletterar på sin arbetsplats, med hjälp av kompetenta kollegor som fungerar som mentorer. Någon sa att det brukar vara enklast att börja validera de som står närmst att uppfylla kompetenskraven och endast behöver lite utbildning.

En region förordade fler kompetenskartläggningar på företagen, för att klarlägga ”luckan” mellan befintlig kompetens och den kompetens som krävs för att nå verksamhetsmålen.

Avslutningsvis tyckte någon att det är lätt att blanda ihop behovet av kompetens med behovet av utbildning. Men istället för att prata i termer av vilken utbildning som behövs, så gäller det att lära branscherna och företagen att börja med att uttrycka sitt kompetensbehov.

Validering i avfalls- och återvinningsbranschen

Dagens andra exempel från branscherna kom från Sobona (de kommunala företagens arbetsgivarorganisation), som tillsammans med representanter från branschområdet Avfallshantering- och återvinning, tagit fram kompetensstandards och en nationell branschmodell för lärande och validering inom fem yrkesområden.

Senior strateg och rådgivare inom avfallshantering och återvinning Thomas Nylund, Sobona, och HR-specialist Sofia Westergaard, Renova AB (kommunalägt företag inom avfallshantering och återvinning i Västsverige), presenterade sig.

Thomas Nylund inledde med att berätta att det inte finns några formella utbildningar för sopbilschaufför eller avfallshanterare på återvinningscentral.

– Vi behövde få en definition och en gemensam standard för vad yrkesrollerna innebär, sa han och fortsatte.

– En beskrivning av vilka faktiska skickligheter, färdigheter och kompetenser som krävs för yrket, oavsett hur de förvärvats, är det viktiga. Det är fundamentet och kärnan.

Håll standarden aktuell

En kompetensstandard, sa Thomas, är viktig både för organisationen och individen för att kunna säkerställa rätt kompetens för rätt arbete, bland annat för att undvika kvalitetsbristkostnader. Med en kompetensstandard blir det också enklare att utforma praktiker, introduktioner eller fortbildning.

– Det är också viktigt att tänka på att se över kompetensstandarden och hålla den aktuell i takt med att nya krav påförs yrkesrollen, till exempel inom miljötänk och data/IT, sa Thomas.

Thomas avslutade med en åsikt om att synen på kompetens och utbildningsväsende behöver omprövas.

– Det är fokus på utbildning. Men mycket lärande och kompetensutveckling sker ute i verksamheter, sa han.

Höjer statusen

Sofia Westergaard höll med om detta och la till att en kompetensstandard även kan hjälpa till att höja statusen för yrket.

– Ibland kan avfall ses som något negativt, men vi brukar säga att sopor är guld för ett hållbart samhälle.

Sofia vittnade också om att högre status för yrket leder till en ökad yrkesstolthet hos individen, när det blir mer tydligt hur många kompetenser en person besitter och vad en yrkesroll faktiskt kräver.

Hon visade de olika stegen i kvalitetssäkringskedjan som används för att ta fram en yrkesprofil och kompetensstandard. Läranderesultaten och bedömningskriterierna för att kunna kolla av om en person motsvarar standarden är indelade i moduler. Vissa moduler är gemensamma för alla yrkesprofiler, medan vissa är unika för olika yrkesprofiler.

Oro förbytt till möjligheter

Sofia avslutade med att visa en film från en återvinningscentral om arbetet med yrkesprofiler och validering i praktiken.

Filmen beskriver värdet av ett kvitto på att man har den kompetens som krävs, bland annat utifrån säkerhetsaspekten men också i de fall det kommer en ny chef utan koll på personalens kompetensnivå eller historik. Eller om individen vill byta jobb till en annan anläggning.

Den beskriver också den oro som först infann sig hos personalen inför valideringen; om resultatet skulle vara lönegrundande, skäl för omplacering eller i värsta fall uppsägning.

Men budskapet är tydligt: Valideringen mot yrkesprofiler är främst till för en kompetenskartläggning för att därefter kunna genomföra en eventuell kompetenshöjning. Det handlar om att bli rustad för det man ska göra – och välmotiverad.

Gruppdiskussion 2

Dagens sista diskussionspass handlade om möjligheter och användningsområden med kompetensstandards och branschmodeller för lärande och validering, och på vilket sätt regionerna kan bidra till att en branschmodell får ökad genomslagskraft.

Ett första konstaterande var att Sobonas modell handlar om formativ bedömning, alltså bedömning över tid i kombination med ett lärande på sin arbetsplats. Faval handlar om summativ bedömning, alltså tester i syfte att erkänna befintliga kunskaper och färdigheter vid ett specifikt tillfälle.

Faval har även sin botten i det formella utbildningsväsendet, medan Sobonas modell utgår från branschens krav.

Många kunde se att branscherna ofta saknar en vana av att arbeta operativt mot regioner, och vice versa. Och då föddes den nästan självklara tanken på att projekt Valideringslyft kunde bli en nyckel till former för samverkan och att veta vilken hand man ska ta i för att komma framåt.