Alla workshops syftar till att ge en gemensam kunskapsbas inför kommande arbete med analysverktyget, som ska hjälpa regionerna att ta fram handlingsplaner för validering utifrån egna förutsättningar och mål.

Folkbildningsrådet – om folkbildningens roll

Första talare var handläggare Karin Gustavsson på Folkbildningsrådet.

Hon sa att varken privatpersoner eller företag kan äga folkhögskolor eller studieförbund, utan de ägs av till exempel regioner, ideella föreningar eller stiftelser.

Hon visade att folkbildningen är betydelsefull och sätter ett stort avtryck hos många genom att finnas i hela landet. Bara under 2020 deltog knappt 150 000 personer i någon av folkhögskolornas utbildningar. 420 000 deltog i studieförbundens studiecirklar vars kulturprogram lockade 6 miljoner besökare.

Ett validerande förhållningssätt

Folkbildningen är ett komplement till andra vuxenutbildningar. Målgrupper är till exempel korttidsutbildade, personer med funktionsvariationer eller unga som misslyckats i skolan.

– Folkhögskolan har i grunden ett validerande förhållningssätt. Små grupper gör att lärarna ser deltagarnas reella kompetenser, vilket avgör studiernas utformning. Det kan handla om att korta ner eller förlänga studietiden, eller om att hoppa över det man redan kan, sa Karin.

Vill samarbeta mera

Karin sa att Folkbildningsrådets syn på validering är väldigt positiv. De ser gärna en övergripande nationell strategi och vill samarbeta med andra aktörer.

– De första folkhögskolorna bildades för ca 150 år sedan och har sedan dess värnat om frihet för individen och möjligheten att anpassa utbildningarna, så att det kanske inte alltid ser ut exakt som på gymnasiet eller komvux, sa hon.

Karin menade att livslångt lärande är beroende av validering. Men ur folkbildningens perspektiv handlar validering av tidigare erfarenheter inte enbart om ett medel för att komma vidare till utbildning eller jobb.

– Slutmålet för individers lärande behöver inte alltid vara ett yrke eller en examen från en utbildning. Folkbildning kan vara ett mål i sig. Det kan till exempel handla om att öka sin studieförmåga, att komma igen från en sjukskrivning, att fördjupa sig i ett intresse eller att utöva kultur.

Avslutningsvis spanade Karin in i framtiden och hoppades bland annat på regionala eller regionövergripande samarbeten kring validering inom folkbildningen. Hon hoppades också på att fler yrkesutbildningar inom folkbildningen ska nivåbestämmas inom SeQF och förenklade övergångar från folkhögskola till kommunala utbildningar.

Folkbildningen – en outnyttjad resurs?

Jörgen Bergvall, expert på Nordiskt valideringsforum och tillika expert inom projektet, tog över och var inne på samma linje som Karin Gustavsson.

– Ibland lär sig individer saker enbart för sitt eget höga nöjes skull. Allt måste inte bedömas och valideras, men det pågår en massa lärande som förtjänar att synliggöras eftersom det kan spela stor roll för framtida kompetensförsörjning, sa Jörgen.

Jörgen pratade vidare om att problemet med dålig matchning på arbetsmarknaden inte alltid handlar om att tillhandahålla mer utbildning.

– Ibland handlar det snarare om glappet mellan efterfrågad kompetens och synliggjord kompetens. För mycket finns men det syns inte.

Vidga begreppet arbetslös

Å andra sidan, sa han, är det många yrken som omdanas och det ställs andra krav, men även här kan vi behöva tänka till kring begreppen.

– Duktiga människor kan plötsligt bli yrkeslösa, inte bara arbetslösa.

Han menade att individer och arbetsgivare så klart behöver ställa om. Men systemet och strukturerna måste också ställa om.

Generella kompetenser allt viktigare

Jörgen visste lika lite som någon annan vilka yrkeskunskaper som kommer att behövas i framtiden. Men han pekade ut vissa nyckelkompetenser som alltid kommer att vara gångbara inom en rad olika yrken, men som även är viktiga för en demokratisk utveckling:

• Läs- och skrivkunnighet
• Flerspråkighet
• Kompetens inom matematik, naturvetenskap, teknik och ingenjörsvetenskap
• Digital kompetens
• Personlig och social kompetens samt kompetens att lära sig att lära
• Medborgarskapskompetens
• Entreprenörskompetens
• Kulturell medvetenhet och kulturyttringar

Jörgen sa att det som arbetsgivare frågar efter när de begär in referenser, ofta är sådant som kan kopplas till generella kompetenser.

– Generella kompetenser har nästan lika stor vikt som själva yrkeskunnandet. De är också viktiga i kompetensstandarder, sa han.

Kompetensförsörjning på flera nivåer

Jörgen tyckte att folkbildningen tänker i samma banor som grundprinciperna för validering och i sin syn på lärande. Det finns också en vuxenpedagogik och flexibilitet att jobba på olika sätt.

Sen avslutade han med att lyfta fram att kompetensförsörjning inte enbart handlar om spetskompetens och att utveckla helt nytt yrkeskunnande.

– Kompetensförsörjning behövs även på lägre och grundläggande nivåer, om man nu kan uttrycka det så.

Validering i praktiken inom studieförbunden

Annika Dolk, rektor för Folkuniversitetet i södra delen av Sverige, berättade om hur Folkuniversitetet arbetat med validering av generella kompetenser. De har tagit fram indikatorer tillsammans med Nordiskt valideringsforum.

– Generella kompetenser är sådant som inte går att mäta i betyg. Det kallas också för referenskompetenser, det vill säga en persons erfarenheter, styrkor och svagheter, sa Annika.

Historier från verkliga livet

Annika berättade gripande historier om verkliga personer som fått sina kompetenser synliggjorda och erkända – och vilken enorm betydelse det haft för både deras självkänsla och för deras möjligheter att komma vidare till jobb eller studier.

Hon berättade om en 50-årig lärare och rektor som flydde hit från Syrien, som hade haft svårt att förklara vad han gjort och vad han kunde.

– Det tändes ljus på ljus i hans ögon, därför att för första gången var det någon som satte ord på det han hade inom sig.

Kunde berätta för barnen

En annan person från Syrien, en kvinna i 45-årsåldern, kom till Folkuniversitetet från Sfi. Hon behövde hjälp med att skriva ett CV, men det största problemet var att hon själv inte trodde att hon kunde någonting eftersom hon aldrig hade haft ett jobb. Annika återgav på ett ungefär hur dialogen gått mellan valideringsutföraren och Fatima, som Annika valde att kalla henne:

– Men Fatima har du verkligen aldrig jobbat?

– Nej, bara tagit hand om familj.

– Tog du bara hand om barn och lagade mat?

– Nej, jag sydde bröllopskläder också. Men det var ju som jag hjälpte till, det var inget jobb.

– Men då hade du ju kunder. Hände det någon gång att det inte gick som planerat?

– Ja, en gång släppte en söm och klänningen trillade ner. Hon som skulle gifta sig var arg.

– Hur löste du det?

– Jag gav henne ett skärp.

– Men då har du ju visat hur man kan lösa något snabbt och kompensera en kund.

Annika berättade att det klarnade alltmer för Fatima, att detta faktiskt hade skett och att det hon gjort hade ett värde. När hon förstod att det hon gjort motsvarade delarna i modulen ”service och bemötande” så trillade tårarna.

– När Fatima fick beviset hade hon sagt att det var det första papper i hennes liv som det står hennes namn på. Hon skulle visa det för sina barn, så att de kunde se att deras mamma visst kunde någonting, sa Annika.

Musikintresse gav generella kompetenser

Validering handlar enligt Annika om att synliggöra det som redan finns och om att använda sig av befintliga kompetenser. Fatima visste ju vad hon gjort, men valideringen hjälpte henne att se det.

Annika berättade om ytterligare två personer. En ung kille hade hoppat av skolan och tyckte att allt var meningslöst. Förutom musik. Annikas kollega hjälpte honom att se vad han faktiskt kunde, men som inte var betygsatt.

– Han ledde ju sitt band och kunde valideras inom ledarskap, service och bemötande. Hans självförtroende växte och han insåg att han kunde något som kunde ha betydelse för någon annan.

Hon berättade även om Ali, en 40-årig dataingenjör från Irak, som blev så glad och inspirerad av det erkännande han fick på allt han kunde inom datakunskap, att han nu lär ut sina kunskaper, på arabiska, inom studieförbundet.

En mänsklig rättighet

Annika berättade om en del andra, positiva bieffekter av valideringen som vi kanske inte alltid tänker på.

– Valideringsprocessen har gett personer från andra länder kunskap om svensk kultur, att här får vi uttrycka vad vi är bra på, vilket inte är självklart i andra länder, inte minst för kvinnor. Valideraren kan även utgöra en referens.

Annika avslutade med att citera en av administratörerna på folkhögskolan:

– Validering borde vara en mänsklig rättighet!

Diskussionspass 1

Dagens första diskussionspass handlade om på vilket sätt folkbildningen kan spela en roll i den regionala kompetensförsörjningen.

Samtalet kretsade mycket kring hur det validerande förhållningssättet ständigt är närvarande inom folkbildningen, även om man inte kallar det för validering, som någon påpekade, utan för ”folkhögskolemässighet”.

Det blev tydligt för alla att även om folkbildningen redan spelar en viktig roll för kompetensförsörjningen, så har den potential att växa. Den metodik och pedagogik som används borde kunna inspirera även andra utbildningsformer, menade man.

Alla var också berörda av de levande exempel som Annika Dolk berättat om, som blev till kött och blod, och den stora nytta folkbildningen kan göra för människor som har lite längre väg till arbetsmarknaden.

Forskningens syn på validering inom folkhögskolan

Per Andersson, forskare vid Linköpings Universitet, gjorde ett kort inspel.

Per bekräftade vad som tidigare sagts om att ett validerande förhållningssätt ständigt är närvarande inom folkhögskolan, men vände också på perspektivet och ställde en retorisk fråga:

– Vilket erkännande får man från erfarenheter i en folkhögskola? Och kan folkhögskolans yrkesutbildningar valideras i andra sammanhang?

Han såg SeQF – med principer för att beskriva och jämföra olika läranderesultat – som en väg att få generellt erkännande av en viss utbildning inom folkhögskolan.

– Erfarenheter från folkhögskola kan ge reell kompetens, som i sin tur kan ge möjlighet till ett erkännande för behörighet och tillgodoräknande inom högskola och yrkeshögskola.

Han tyckte också att man skulle skilja på läranderesultatet och på lärandeprocessen.

– Vad handlar om resultatet, att du har lärt dig vissa, kanske förbestämda saker, och vad handlar om att du gått igenom en lärprocess? Och går det att validera tidigare informella lärprocesser?

Per ville alltså väcka tanken på hur man tar om hand och ger erkännande till individers tidigare lärande, samtidigt som man tillvaratar processen som ledde fram till det informella lärandet.

Diskussionspass 2

Dagens sista diskussionspass tog upp om det finns intresse av samverkan kring folkbildningens struktur och metodik av generella kompetenser.

Inledningsvis sa man att det kanske behövs samordning mellan studieförbund och folkhögskolor.

Men alla var överens om att det borde finnas ett intresse för ökad samverkan, inom regionen men också inom projektet (Valideringslyft). Ett mål kan vara att bli bättre på att synliggöra de generella kompetenserna och öka värdet på intyget.

Diskussionerna kretsade också kring modeller för validering, och ganska snabbt konstaterades det att det inte kan finnas bara en modell, eftersom vi har olika målgrupper och olika pedagogik.