Anna Haglund arbetar med tillsyn på myndigheten och har lång erfarenhet av att granska kunskapskontroller. Hon slår sig ner vid det ovala konferensbordet och börjar med grunden, nämligen att kunskapskontroller ska vara både rättssäkra och utformas så att de verkligen mäter kunnandet i relation till lärandemålen.

– Jag förstår att det kan vara en utmaning att utforma lämpliga kunskapskontroller, särskilt idag när nya tekniska möjligheter som AI utmanar traditionella metoder för kunskapskontroll, säger hon och fortsätter:

– Men det är såklart viktigt att de betygsunderlag som kommer ut från kunskapskontrollerna är tillförlitliga, så att rätt betyg kan sättas.

Ansvaret för kvalitetssäkring av kunskapskontrollerna ligger på utbildningsanordnaren och är enligt Anna detsamma, oavsett om det är egen personal eller anlitade konsulter som genomför dem och som sätter betyg.

Rätt kunnande A och O för arbetslivet

Vi lämnar utvecklingen inom AI för stunden och Anna kommer in på att lämpliga kunskapskontroller också ligger i arbetslivets intresse.

– Arbetslivet vill såklart vara säkra på att den studerande uppnått lärandemålen och kan det som krävs för att verka i yrkesrollen. Det är ju förenat med stora kostnader att få in en person som inte har rätt yrkeskunskaper, säger hon och sänker tonläget något.

– Beroende på yrkesroll kan det ju till och med vara en fara för andra människors liv om en studerande inte fått med sig rätt kunnande.

Anna tittar ut genom fönstret och återkommer sen till vad som kännetecknar en riktigt bra kunskapskontroll.

– Den ska som sagt på ett smidigt och tillförlitligt sätt fånga det lärande som avses. Om det är teoretiska kunskaper som ska kontrolleras så kan det vara rimligt med en skriftlig tentamen, men om det är praktiska färdigheter så krävs det någon form av praktiskt prov där den studerande kan visa att hen har uppnått lärandemålen. Det skulle kunna handla om en programmering eller om att sko en häst på rätt sätt.

Hon säger också att kunskapskontrollerna ska vara utformade på ett sätt så att de kan upprepas och bedömas vid ett annat tillfälle med ett likvärdigt resultat, även av en annan examinator.

– Det är också viktigt att de kan anpassas för personer med särskilda pedagogiska behov.

Fokus på måluppfyllelse – inte på en procentsats

Anna pausar, rättar till strömkabeln till datorn och tar därefter upp en annan vanlig diskussion, nämligen om kunskapskontroller i form av tentamen.

– Vi ser ofta att anordnare använder en traditionell metod, med en enda tenta som ska mäta samtliga lärandemål på en kurs och där kravet för godkänt utgörs av en viss andel rätta svar. Till exempel att 60 procent rätta svar på hela tentan innebär betyget godkänt i kursen.

Tyvärr fungerar den här metoden dåligt för att på ett rättssäkert sätt mäta måluppfyllelse i en utbildning med flera lärandemål. Fokus, både när man konstruerar och rättar prov, ska i stället ligga på måluppfyllelse av vart och ett av lärandemålen för kursen. Anna ger en närmare förklaring till varför.

– Om en kurs har fyra lärandemål så gäller det att provet innehåller frågor eller uppgifter som kan grupperas och kopplas till respektive lärandemål, så att examinatorn kan bedöma måluppfyllelsen för vart och ett av lärandemålen.

– Om rättningen bara utgår från den totala andelen rätta svar så blir det helt missvisande. En studerande kan ju ha alla rätt på de frågor som avser de tre första lärandemålen, men sedan missat helt på frågorna som rör det fjärde lärandemålet. Den studerande har då uppnått en totalt sett hög andel rätta svar på tentan, utan att ha uppnått det fjärde lärandemålet. Den studerande kan därmed, trots sin höga andel rätta svar på tentan, inte få betyget godkänt på kursen.

Anna konstaterar att detta kanske sätter myror i huvudet på många läsare. Men det är som sagt viktigt att tänka till kring hur man mäter måluppfyllelse.

Olika kunskapskontroller för G och VG

Inom yrkeshögskolan gäller betygsskalan IG, G och VG för alla kursbetyg. Det betyder att den som sätter betyg inte bara ska kontrollera så att lärandemålen uppnåtts, utan även kunna skilja kunnande som är ”godkänt” från kunnande som är ”väl godkänt”, i enlighet med betygskriterierna.

För att underlätta bedömningen av olika kvalitetsnivåer berättar Anna att det är relativt vanligt med separata kunskapskontroller för G respektive VG.

– Anordnare har helt enkelt en kunskapskontroll för G och en annan för VG, för de studerande som är intresserade av att satsa högre i just den kursen.

Men beroende på hur många kunskapskontroller en kurs innehåller kan upplägget se olika ut. Inte alla väljer att särskilja kunskapskontrollen för G respektive VG.

– Om det finns tre kunskapskontroller i en kurs så kan till exempel en av dem mäta både G och VG-nivån medan övriga två bara mäter G-nivån.

När det kommer till betygskriterier och betygssättning så går det att läsa mer om detta i en separat stödartikel nedan.

Kunskapskontroll under LIA

Ett annat klurigt område som Anna och hennes tillsynskolleger ofta får frågor om är kunskapskontroll under LIA. Frågorna gäller oftast ”löpande bedömning”, vilket innebär att kunskapskontrollen sker integrerat med undervisning och handledning.

– Det första man behöver komma ihåg när det gäller kunskapskontroll under LIA är att LIA är en kurs, med egna lärandemål och egna kunskapskontroller, precis som de skolförlagda kurserna, säger Anna.

Det är oftast LIA-handledaren som bedömer lärandet under pågående LIA. Denne behöver enligt Anna vara väl insatt i kursens lärandemål och ha både lämpliga och rättssäkra sätt att säkerställa den studerandes kunnande.

– Eftersom kunskapskontrollerna ofta sker som en del av arbetet behöver LIA-handledaren också vara tydlig gentemot den studerande när det sker en kunskapskontroll och hur hen tycker att det går.

För att kunskapskontrollen ska gå riktigt till behöver LIA-handledaren känna till den studerandes rätt till omprov och vara tydlig i sin kommunikation, så att den studerande vet ifall någonting behöver kompletteras eller göras om.

– Det behöver faktiskt inte var så svårt eller överdrivet formellt. Säg att en studerande ska lära sig att göra en avancerad svetsfog. Vid första tillfället blir resultatet kanske inte så bra eller svetsningen går sönder. Men vid andra tillfället har handledaren visat hur det kan göras bättre, den studerande har hunnit öva mer och handledaren meddelar att resultatet nu är fullgott.

Anna ler men höjer samtidigt pekfingret för att sedan låta det landa på några papper som ligger framför henne.

– Och så ska bedömningen såklart dokumenteras!

Enligt Annas erfarenhet tillhandahåller de flesta utbildningsanordnare väldigt bra bedömningsmallar och ger ett bra stöd till LIA-handledarna.

– Jag blir ofta imponerad över hur väl man kan formulera lärandemålen som konkreta arbetsuppgifter i den aktuella yrkesrollen för att underlätta LIA-handledarnas bedömning och skapa ett bra underlag för betygssättning.

Rätt till omprov

Vi övergår till att Anna och hennes kolleger ofta får frågor om hur många omprov en studerande har rätt till.

– Man har en grundläggande rätt att bli bedömd vid minst två provtillfällen, ett ordinarie och ett omprov. Men många anordnare är betydligt mer generösa än så och då gäller det antal omprov som angetts av anordnaren.

Rätten till omprov gäller alltid, oavsett skäl, säger Anna. Det kan vara både om den studerande uteblivit från tentamen eller om hen har misslyckats.

– Rätten till omprov gäller till och med om den studerande har fuskat och fått sin kunskapskontroll ogiltigförklarad. Förstås under förutsättning att det inte var hens sista omtenta som ogiltigförklarades.

Om en studerande däremot har giltig frånvaro så anses inte provtillfället förverkat. Vad som är giltig frånvaro avgör utbildningsanordnaren, men Anna påminner om att det ska vara kommunicerat och känt när utbildningen startar. Ett vanligt exempel är ett läkarintyg.

– I praktiken kan alltså en studerande som varit sjuk vid det ordinarie provtillfället få göra provet för första gången, samtidigt som de i klassen som missat vid det ordinarie tillfället gör sitt omprov.

Enligt Anna kan det ibland dyka upp frågetecken kring vad rätten till omprov under LIA egentligen innebär.

– Det förekommer att studerande, genom sin generella rätt till omprov, tror att de har rätt till en ny LIA-plats för att kunna bli bedömda på nytt. Någon sådan rättighet finns inte, enbart en rättighet att bli bedömd på nytt på den ursprungliga LIA-platsen.

Anna understryker att rätten till omprov bara innebär en rätt att göra om själva kunskapskontrollen, inte att få göra om de olika kursmoment som lett fram till kunskapskontrollen. Eller för den delen att få göra det på en ny LIA-plats.

– Det är anordnarens ansvar att kvalitetssäkra LIA-platsen och se till så att det finns förutsättningar för den studerande att nå LIA-kursens samtliga lärandemål och bli riktigt bedömd. Om en studerande vill byta LIA-plats är det viktigt att anordnaren tar reda på orsaken och tar itu med eventuella problem.

Plötsligt är vi inne på kvalitetssäkring av utbildning. Anna slår ut med armarna och säger att det är en annan diskussion som förtjänar en helt egen artikel.

Framtida utmaningar – är AI hjälp eller stjälp?

Men hur var det nu med utmaningar kopplade till utvecklingen inom AI?

Anna berättar att myndigheten under en längre tid sett en utveckling där allt fler utbildningar bedrivs på distans och att det blivit vanligare med hemtentamen eller inlämningsuppgifter.

– Olika anordnare har uppmärksammat oss på att studerande då kan frestas att använda AI-verktyg till mer än bara som en studiehjälp. Visst kan det vara okej att googla eller be ChatGPT om en bra infallsvinkel på ett problem, men det är aldrig okej att låta ett AI-verktyg skriva ett helt arbete åt en.

Men distanstrenden till trots, säger Anna, så ser myndigheten också fler och fler exempel på sistone där utbildningsanordnare återgått till kunskapskontroller som kräver fysisk närvaro eller olika former av interaktivitet med examinatorn.

– Orsaken kan ju vara att förhindra fusk och kunna garantera välgrundade betyg, men vi behöver ta reda på mer för att veta säkert.

Som utbildningsanordnare gäller det alltså att tänka till kring kunskapskontrollerna och ta hänsyn till de förutsättningar som den nya tekniken skapar.

Anna tror att det är lönlöst att motarbeta utvecklingen och tycker att man i stället kan fråga sig hur det går att använda den nya tekniken och samtidigt säkerställa att kunskapskontrollerna dels mäter rätt saker, dels det verkliga kunnandet – och att det sker på ett likvärdigt och tillförlitligt sätt.

– Vi är nog mitt i en intensiv utveckling av metoder för kunskapskontroll, inte bara på grund av AI. Den stora snackisen just nu är hur man ska hitta effektiva och rättssäkra metoder för att mäta verklig yrkeskunskap, helst i autentisk yrkesmiljö och i skarpa situationer.

– Ibland är det bara fantasin som sätter gränserna för utvecklingen och det finns säkert många bra former för kunskapskontroller som inte är så spridda.

Anna uppmuntrar utbildningsanordnare som har testat en ny variant att dela sig av erfarenheten till andra anordnare och föra en diskussion om för- och nackdelar.

– Varför inte höra av sig till myndighetens funktion för anordnarstöd? Så kanske vi på myndigheten kan delta under ett seminarium och hjälpa till med uttolkning av regelverket. Sen behöver även vi lära oss mer om tillämpningen och samla på oss goda exempel.

Anpassad kunskapskontroll ska vara likvärdig

Avslutningsvis tar Anna upp möjligheten att anpassa kunskapskontrollen för personer i behov av särskilt pedagogiskt stöd. Det är en rättighet som studerande har och som oftast kan tillgodoses utan så stora åthävor. Ofta har den studerande fått anpassningar förut och vet vad hen behöver. Det kan till exempel handla om att en person med koncentrationssvårigheter kan få sitta avskilt i en lugn miljö. Ett annat vanligt exempel är att en person med läs- och skrivsvårigheter kan få längre tentamenstid.

– Syftet med anpassningen är att ge likvärdiga förutsättningar. Inte att ge någon fördelar eller bättre möjligheter att prestera väl.

Anna drar sig till minnes en bild som ger ett pedagogiskt exempel. På bilden står ett antal personer vid ett staket och tittar på en fotbollsmatch. En av personerna är dock för kort för att nå över räcket och kan inte se matchen. För att skapa likvärdiga förutsättningar ställs det fram en pall som gör att personen kommer upp ungefär lika högt som övriga och kan då se över räcket.

– Men man ska inte överkompensera för svårigheter, det ska bara vara ett sätt att skapa likvärdighet. Personen i exemplet erbjuds till exempel inte en hög och bekväm stol och en kikare, vilket i så fall skulle ge orimliga fördelar i relation till de andra åskådarna.

Formerna för kunskapskontroll ska framgå av kursplanen, så att de studerande på förhand vet vad som gäller. Du hittar stöd och exempel på kursplan på sidan Utbildningsplan, kursplaner och betyg.

Om du som utbildningsanordnare behöver råd och vägledning kopplat till kunskapskontroller eller annat som rör genomförandet av en utbildning är du välkommen att kontakta Anna Haglund och hennes kolleger på enheten för tillsyn och studiedokumentation.