Myt 1: Yrkeshögskolan är en utbildningsform för ”skoltrötta”

Medianåldern för dem som påbörjar en YH-utbildning är 30 år. Det gör att så gott som alla studerande har erfarenhet av både arbetsliv och tidigare studier.

En tredjedel av dem som antas till ett program har redan en eftergymnasial utbildning i bagaget, omkring 15 procent har en eftergymnasial utbildning på tre år eller längre med sig. När det gäller YH-kurser är det ännu fler som har tidigare eftergymnasial utbildning – hela 70 procent – och 35 procent har minst en treårig eftergymnasial utbildning med sig.

Enligt ny statistik från SCB är den främsta anledningen till att välja a en YH-utbildning att man vill ”byta yrke”. En annan vanlig orsak är att man vill ”ta nästa steg i karriären”.

Vår bedömning är därför att YH-studerande i stor utsträckning är målmedvetna och erfarna personer som delvis utifrån sin ålder värdesätter en utbildningsform med kortare utbildningar som leder till jobb och ger möjlighet att byta bana mitt i livet.

Myt 2: För få sökande gör att yrkeshögskolan inte kan byggas ut mer

Trots att det idag är dubbelt så många utbildningsplatser som för tio år sedan är antalet behöriga sökande per plats lika stort som då. Förra året sökte 90 000 individer till yrkeshögskolan. Av dem var 67 000 behöriga och hälften så många antogs till en utbildning. Det innebär att det var två behöriga sökande per plats.

Det finns stor potential att bygga ut yrkeshögskolan ytterligare och myndighetens bedömning är att fler utbildningsplatser, även i framtiden, kommer att leda till fler behöriga sökande.

Myt 3: Flexibiliteten i distansutbildning gör att fler studerande tar examen

En fördel med distansutbildning är att det är lättare att rekrytera studerande och minska andelen outnyttjade platser på en utbildning. Nackdelen är i att examensgraden ofta är lägre på distansutbildningar. Under 2021 var examensgraden 73 procent för utbildningar i bunden form och 62 procent för distansutbildningar.

Myt 4: En YH-utbildning kan inte beviljas fler än två starter

Av de program myndigheten beviljar utgör cirka 80 procent utbildningar med tre starter (omgångar) eller fler. Som mest har ansökningar beviljats fem starter, men det är mer ovanligt.

Utifrån lag och förordning finns ingen bortre gräns för hur många starter en ansökan kan beviljas. Det som avgör långsiktigheten i besluten är delvis myndighetens budget och bemyndiganderam som fastställs av riksdag och regering. Även svårigheten att bedöma efterfrågan på kompetens på längre sikt har betydelse för långsiktigheten i systemet.

Om myndigheten fattar längre beslut innebär det även att en del av myndighetens framtida medel är intecknade, vilket minskar flexibiliteten samt möjligheten att bevilja nya ansökningar och anpassa utbudet efter arbetsmarknadens behov.

Myt 5: Myndighetens tjänstemän detaljstyr innehållet i utbildningarna

Kompetensbehovet på arbetsmarknaden styr innehållet i yrkeshögskolans program och kurser. Utbildningarna tas fram av utbildningsanordnarna i nära samarbete med arbetslivet och skräddarsys utifrån kompetensbehovet.

Myndighetens uppgift är att utifrån en rad parametrar, bland annat efterfrågan på arbetsmarknaden, tidigare resultat och en ansökans förankring i arbetslivet, ta ställning till om en ansökan om att bedriva utbildning kan beviljas. Myndigheten har även till uppgift att prioritera mellan olika områden och inriktningar, men de styr inte innehållet i utbildningarna.

För vissa utbildningar inom yrkeshögskolan är det viktigt att innehållet är likvärdigt oavsett vem som anordnar utbildningen eller var i landet den bedrivs. Då har myndigheten möjlighet att ta fram ett förslag om nationellt likvärdigt innehåll. Under arbetets gång har vi kontakt med externa parter som branschorganisationer och berörda myndigheter. Förslaget skickas sedan på extern remiss så att olika aktörer får en chans att lämna synpunkter innan myndigheten fattar beslut.