Min bedömning är att en väl fungerande yrkeshögskola förutsätter regelbundna samtal mellan myndighet, anordnare, arbetsliv och studerande. Det är viktigt av flera skäl, men kanske främst för att säkra våra olika roller, att hantera utmaningar i tillämpningen och att hela tiden debattera hur systemet kan göras lite bättre. Men det var inte det jag skulle skriva om.

En av de vanligaste frågorna jag får handlar om storleken på YH: vad är en lämplig, rimlig, optimal storlek? Hur många ansökningar skulle ni kunna bevilja om det inte funnits ekonomiska restriktioner? Hur stor – eller liten – kan YH vara/bli? I denna text ska jag – skriftligen – försöka besvara dessa frågor. Fast kanske inte besvara, mer resonera om.

Men först vill jag resonera om varför frågan ställs. Jag tolkar det som att de flesta som ställer frågan har en positiv syn på vad YH bidrar till, och frågan handlar egentligen om det går att få ut ännu mer positiv effekt. För arbetslivet, företag och offentliga institutioner, men också för individer. Och på samhällsnivå. Ibland ställs frågan utifrån ett konkret kompetensbehov inom en specifik bransch. Frågan ställs också ibland utifrån ett samlat eftergymnasialt perspektiv: hur bör mixen av och proportionerna mellan YH och högskola egentligen se ut för att säkra kompetensförsörjningen, för att få ett effektivt utbildningsväsende eller för att säkra befolkningens utbildningsnivå?

Mina resonemang om frågorna här görs dock inte med avsikten att besvara eller kommentera syftet med eller bakom frågan. Ambitionen är att ge ett underlag för allehanda diskussioner om YH:s totala volym – med särskilt fokus på studerande, sökande och helårsekvivalenter (En statistisk konstruktion som används för att ge ett jämförbart mått över tiden på hur stor andel av befolkningen som försörjs med sociala ersättningar. En helårsekvivalent motsvarar en person som försörjs med full ersättning ett helt år, det vill säga två personer som varit arbetslösa ett halvår var blir en helårsekvivalent tillsammans.)

Volym – eftergymnasial utbildning

Hur är då volymen idag, och hur ser utvecklingen ut fram till idag? 2022 fanns knappt 90 000 individer som studerade i någon grad på YH. 2014 var motsvarande siffra 44 800. Antalet årsplatser (åpl) på YH-program var 49 730 under 2022, dvs exklusive kurser. 2014 var motsvarande antal 25 340. Antalet studerande och årsplatser har således fördubblats sedan 2014. Volymen YH-studerande har ökat årligen och ökningen har varit som störst 2018-21. (källa: MYH)

Innebär detta att eftergymnasial utbildning totalt också har ökat? För att ta reda på det behöver vi också ta reda på högskolans volymer. Måtten för studier på heltid under ett år (helårsekvivalenter) skiljer sig mellan högskolan och YH. YH har årsplatser (åpl) som beräknas på kalenderår och högskolan har helårsprestationer (hst) på läsår. Trots skillnaderna väljer jag här att använda dessa mått för jämförelsen.

Utbildning på grundnivå i högskolan omfattade läsåret 2013/14 235 010 helårsstudenter (hst). Läsåret 2021/22 var antalet hst på grundnivå 250 984. Under åren däremellan varierade antalet både uppåt och nedåt. (källa: UKÄ)

Om man adderar YH:s årsplatser och högskolans helårsstudenter (grundnivå), så har antalet heltidsstuderande ökat mellan de jämförda åren, från cirka 260 000 till cirka 300 000, motsvarande +15 procent. Högskolan har ökat med cirka 16 000 hst, vilket motsvarar en ökning med 7 procent. YH har ökat med drygt 24 000 åpl, viket motsvarar en ökning på 96 procent.

Hur är då proportionerna mellan YH:s och högskolans utbud över tid? 2013/14 var antalet åpl i YH 11 procent i förhållande till högskolans antal hst (grundnivå). 2021/21 var samma andel 20 procent. Volymen eftergymnasiala studier har ökat totalt, samtidigt som YH har ökat sin relativa andel.

YH:s program är ofta kortare än högskolans, så det är rimligt att förvänta sig att andelen nybörjare i yrkeshögskolan jämfört med nybörjare i högskolan omfattar en större andel än när det gäller helårsekvivalenter. Myndigheten för tillväxtanalys har redovisat en sådan beräkning. Där framgår att YH-nybörjare 2014 var 18 442 och högskolenybörjare 65 642. YH:s andel av eftergymnasiala nybörjare var 2014 således 22 procent. 2020 var motsvarande tal 35 757 respektive 67 052, vilket ger en andel om 35 procent (källa: Tillväxtanalys, SCB och UKÄ). Drygt en tredjedel av dem som 2020 påbörjar en eftergymnasial utbildning har börjat en YH-utbildning.

Varför denna sifferexercis? Min poäng är att YH:s framtida volym måste utgå från hur det de facto ser ut idag, men också att synliggöra volymen och proportionerna eftergymnasial utbildning som helhet.

Sökandestatistik studerande

Antalet ansökningar för att studera på YH har ökat kraftigt över tid. 2014 kom det in 88 900 ansökningar och 2022 221 000 ansökningar enligt de uppgifter som MYH samlar in från anordnarna, en ökning med 149 procent. Från 2017 till 2022, dvs under den senaste expansionsperioden, ökade antalet ansökningar med 136 procent. Det ska tilläggas att antalet har ökat varje år, men att det däremot skett en liten minskning mellan 2022 och 2021.

Antalet behöriga sökande (unika individer) ökade 2017-2022 från 40 000 till 67 000, dvs en ökning med 68 procent. Eftersom antalet platser samtidigt har ökat kraftigt, så är det av intresse att följa det totala antalet behöriga sökande per plats. 2022 var det 2,0 behöriga sökande per plats på, men med variationer mellan olika utbildningsområden. Det är lite lägre än under pandemiåren 2020 och 2021, men något över talen för åren dessförinnan.

Slutsatsen blir att antalet ansökningar och behöriga sökande till YH har ökat kraftigt över tid, men att de också ökat mer än antalet tillkommande platser.

Vi kan i statistiken också se att antalet ansökningar har ökat mer än antalet sökande (unika individer). Varje unik individ söker således till flera utbildningar. Andelen som bara söker en utbildning (på en specifik ort) har minskat från 67 procent 2017 till 55 procent 2022. Det är också intressant att notera att sökande till YH i högre grad samtidigt söker högskoleutbildning – närmare en tredjedel av dem som söker en YH-utbildning söker också till högskolan. Vi brukar tolka dessa förändringar i beteende som att YH över tid och med en kraftig expansion nått nya målgrupper, och att de sökandes målinriktning – och därmed kanske motivation – har blivit något svagare. Samtidigt är mer än hälften av de sökande inriktade på en specifik utbildning, på en specifik ort.

Jag har hittills lyft sökandestatistik på totalen. Det ska också sägas att det är stora variationer om man skulle fokusera på olika utbildningsinriktningar eller – områden. För vissa är söktrycket stort, men för andra är det lågt. Ungefär en av tio beslutade nybörjarplatser utnyttjas inte, med övervikt för vissa utbildningar och områden. Det mönstret gäller även de få utbildningar som inte startas över huvud taget. Störst problem med att fylla antalet platser har anordnarna inom utbildningsområdet teknik/tillverkning. Vi vet samtidigt att söktryck har ett tydligt samband med examensgraden. Eftersom myndigheten vet att alla platser inte kommer att utnyttjas, så ”överbeviljas” platser och utbildningar. Det innebär att ekonomiska utfallet på årsbasis normalt ligger nära det anvisade budgetbeloppet. Skillnaden utfall-budget varierar med hur väl myndigheten prognosticerar hur anordnarna kommer att utnyttja de beslutade årsplatserna.

Intressenternas bedömningar

Arbetsmarknadens parter lyfter i olika sammanhang ett behov av fler YH-utbildningar kopplat till omställningsreformen, en bedömning som också MYH delar. Hittills offentliggjord statistik från CSN visar att de som söker om omställningsstudiestöd planerar att i ungefär samma grad studera på yrkeshögskolan och högskolan. Det är än så länge oklart vad omställningsreformen och omställningsorganisationernas utökade uppdrag kommer att innebära i detalj. Efterfrågan på olika utbildnings- och valideringsinsatser kommer rimligen att öka.

I Svenskt näringslivs Rekryteringsenkät 2021/2022 visar resultaten att näringslivets behov av kompetens från YH har passerat behoven från högskolan, även om det fortfarande är störst behov av kompetens från gymnasienivå (SeQF 4). Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) gör andra typer av analyser av kompetensbehov, och pekar på kompetensbehov som yrkeshögskolan förväntas tillgodose.

Flera branscher, t ex inom bygg, järnväg/infrastruktur och industrin, argumenterar för fler platser i yrkeshögskolan utifrån deras kompetensbehov. Det finns också företrädare för arbetslivet som argumenterar för ökade utbildningsvolymer för att ”möta” effekter av en lågkonjunktur.

Anordnarna av YH-utbildning framför att det finns efterfrågan från arbetslivet och potentiella studerande. Och att de själva har kapacitet att skala upp. Almega Utbildningsföretagen har publicerat en rapport som argumenterar för en dubblering av yrkeshögskolan.

Ansökningar om att bedriva YH-utbildning

Antalet ansökningar som kommer in om att bedriva YH-program är förhållandevis jämn över tid, men med toppar och dalar. De senaste åren har det handlat om 1 200-1 300 ansökningar per år. Inkomna ansökningar säger en del om arbetslivets faktiska behov, men är inte ett definitivt mått på totalen. Det styrks av att beviljandegraden inom olika utbildningsområden varierar, ibland rejält.

Under expansionen 2018-22 var andelen beviljade utbildningar av dem som ansökt 30-45 procent. Med nuvarande budgetnivåer och bibehållet antal ansökningar kommer beviljandegraden troligen att kunna ligga på cirka 30 procent de kommande åren. Det är en bedömning som kan komma att ändras, eftersom den delvis bygger på osäkra och okända variabler.

MYH gör ingen exakt bedömning av hur många av inkomna ansökningar som skulle kunna beviljas om hänsyn ska tas till alla bedömningskriterier. Den bedömning som gjorts är att upp till två tredjedelar av ansökningarna håller en god kvalitet. Då har inte hänsyn tagits till vilka utbildningar som redan pågår i YH, inte hur arbetslivet behov ser ut, inte heller om de ansökta utbildningarna har en lämplig geografisk placering. Det år som beviljandegraden totalt nådde 45 procent fanns det utbildningsområden och inriktningar där det inte fanns kvar ansökningar med god kvalitet, vilket ledde till utrymmet fördes över till andra sökta områden/utbildningar.

Ansökningar om att bedriva YH-kurser var initialt stort (under pandemin), men har sedan minskat något. I år handlar det om 521 ansökningar. Andelen utbildningar som kunnat beviljas har varierat stort, mellan 15 och 53 procent. Beviljandegraden beror mycket på antalet inkomna ansökningar och tillgänglig budgetram (som i sin tur beror på flera saker). Graden varierar mellan olika utbildningsområden.

Resonemang om ytterligare expansion

Här resonerar jag om det totala antalet platser och utbildningar i yrkeshögskolan. Det är viktigt att notera att det som sägs gäller just totalen, inte hur det ser ut i olika utbildningsområden eller för specifika utbildningar/yrkesroller.

Om man skulle vilja diskutera lämpligheten, rimligheten eller nödvändigheten i att yrkeshögskolan växer ytterligare, så är det många aspekter som skulle behöva belysas. En sådan är myndighetens kapacitet att administrera fler studerande, platser och utbildningar. En annan är arbetslivets kapacitet att engagera sig i framtagande av utbildningar, delta i ledningsgrupper och att säkra LIA-platser med god kvalitet för alla studerande. En tredje är anordnarnas kapacitet att genomföra fler utbildningar med hög kvalitet när en allt större grupp studerade behöver stöd av olika slag för att klara av att ta examen. En fjärde handlar om sannolikheten att det finns behöriga sökande till fler platser och utbildningar. En femte aspekt handlar om samhällsekonomiska antaganden och effekter.

Mycket förenklat kan man säga att min bild är att kapaciteten finns, eller kan skapas med ökade resurser, hos de viktiga aktörerna. Det har visat sig fungera i tidigare expansion. Det är samtidigt viktigt att peka på att yrkeshögskolans uppgift är att säkerställa att eftergymnasiala yrkesutbildningar som svarar mot arbetslivets behov kommer till stånd. Om syftet ändras, t ex för att lösa andra problem på arbetsmarknaden, är det inte säkert att yrkeshögskolan skulle åstadkomma samma resultat som hittills. Det är också viktigt att lyfta att det behövs utveckling av system för gemensamma inslag vid antagningen och för studiedokumentationen. Det gäller att vårda systemen för en utbildningsform som växt kraftigt sedan starten 2009. Dessa frågor utreds för närvarande.

När det gäller sökande, så visar statistiken hittills att intresset för att ansöka till YH-utbildning ökat mer än tillkommande platser. Det indikerar att ett ökat utbud har mötts av en ökad efterfrågan, men det finns förstås inga garantier för att det fortsätter så i en fortsatt expansion. Det finns samtidigt en potential i det befintliga, förhållandevis höga, söktrycket.

Myndigheten för tillväxtanalys har studerat de samhällsekonomiska effekterna och rekommenderar fortsatt investering i yrkeshögskolan för att bidra till kompetensförsörjningen. IFAU och Riksrevisionen har följt övergången till arbetslivet efter YH-utbildning och löneutvecklingen, och menar att yrkeshögskolan är ett fungerande utbildningssystem, att kompetensbehov i arbetslivet tillgodoses och att rörligheten på arbetsmarknaden stimuleras.

De studier av kompetensbehov som görs av olika aktörer i arbetslivet pekar på att behovet av YH-utbildade inte är mättat. Åtminstone inom vissa sektorer finns det fortfarande stora behov av kompetens från yrkeshögskolan. Svenskt näringsliv redovisar att behoven av YH-kompetens är större än kompetens från högskolan. SKR gör inte motsvarande jämförelser, men det framgår att yrkeshögskolan är den större kompetensförsörjaren för vissa yrkesroller inom offentlig sektor. Efterfrågan på utbildning för omställning tyder på att yrkeshögskola och högskola kan vara jämnstora i det segmentet.

Om en diskussion om ytterligare expansion av yrkeshögskolan tar fart, hur skulle man då kunna resonera om lämpliga volymer, optimal volym med mera? Som framgår av redovisningen, så finns ingen aktör som idag vet vad som är en optimal nivå. Det handlar om att bedöma olika aspekter och underlag. Min bedömning är att det skulle vara möjligt att genomföra en expansion med 10-50 procent, givet de erfarenheter som finns av tidigare expansioner. Varför upp till 50 procent? Jag tänker att proportionerna mellan yrkeshögskola och högskola i arbetslivets kompetensbehov talar emot en större ökning. Det återstår också att visa att arbetslivet orkar med en ytterligare uppskalning när det gäller medverkan, LIA-platser och medfinansiering. Yrkeshögskolan fungerar väl så länge det finns en efterfrågan på den kompetens som finns hos de studerande som examineras, vilket behöver följas över tid. Jag argumenterar därför för att en eventuell ökning bör göras successivt, samtidigt som utfall och effekter följs. Då skulle man kunna se när de positiva effekterna av yrkeshögskolan avtar eller försvinner. Detta förutsätter att MYH har ett fortsatt stort inflytande över tillämpningen och kan anpassa sina prioriteringar till arbetslivets behov och faktiska förhållanden i systemet. En sådan styrningsfråga, som utreds för närvarande, är om MYH ska ha möjlighet att kunna föra vissa medel mellan åren, för att kunna fatta mer jämna och långsiktiga beslut.

Gjorda erfarenheter från större och mindre ökningar i yrkeshögskolan hittills är att snabba ändringar leder till flera negativa effekter. Myndigheten behöver bevilja många platser i början av en expansion, men färre över tid. Det blir en stor variation i antal tillkommande platser/utbildningar mellan åren. Vilket år du som anordnare råkar ansöka blir viktigare än arbetslivets behov och utbildningens kvalitet. Det kan också bli så att myndigheten, givet den samlade ekonomiska styrningen, inte kan nyttja alla medel i inledningen av en snabb expansion. Snabba expansioner gynnar också vissa anordnare framför andra, eftersom alla inte har kapacitet att skala upp snabbt. Slutsatsen blir därför att det är önskvärt att en utökning – oavsett volymnivå – sker successivt. Det är bra för YH-systemet att de olika aktörerna hinner med att anpassa sig till nya volymer.

I myndighetens budgetunderlag för 2024-2026 konkluderar myndigheten att det är dags att börja en diskussion om yrkeshögskolans volym i framtiden, mot bakgrund av de underlag som beskrivs ovan. Vi skissar också på tre möjliga scenarier för en successiv expansion, +5 000, +10 000 och +25 000 årsplatser (vilket motsvarar +10 procent, +20 procent och +50 procent), men också tillkommande kostnader för att administrera ett större YH-system. Vi beskriver också en rimlig takt för att undvika olika problem och risker vid en uppskalning.

Ett annat sätt att tänka framåt kan vara att fokusera på antal program och starter i yrkeshögskolan. De två senaste åren har vi haft cirka 420 tillkommande utbildningar per år. Totalt bedrivs idag drygt 1 200 unika YH-program under ett år fördelat på cirka 3 500 utbildningsomgångar. Ett exempel på mål i en ny expansion skulle kunna vara en successiv ökning upp till 500-550 tillkommande utbildningar per år och närmare 2 000 utbildningar totalt. Ett sådant fokus skulle kanske underlätta att diskutera överensstämmelsen mellan arbetslivets behov och utbildningar i YH-portföljen. Kanske bättre än att fokusera årsplatser eller procentsatser?

När det gäller volymen för kurser, så har det fortfarande gått för kort tid för att kunna göra rimliga bedömningar om framtida volymer utifrån arbetslivets behov. De inrättades först 2020, under pandemitiden och dess speciella förhållanden. Omställningsreformen torde dock innebära behov av ett ökat utbud av kurser över tid. Volymen kurser inom yrkeshögskolan har ökat, från förslaget i budgetpropositionen på 13 miljoner kr för 2020, via pandemisatsningar, till 135 miljoner kr 2023. Till det ska läggas den särskilda satsningen om 70 miljoner kr i vårändringspropositionen, vilket innebär en sammanlagd nivå på drygt 200 miljoner kr i år. När det gäller YH-kurser bör strategin vara att följa utvecklingen och vara beredd att anpassa volymerna om behoven indikerar det.

Jag hoppas att denna text – trots att den är förhållandevis lång – kan bidra till den fortsatta diskussionen om yrkeshögskolans volym.

Thomas Persson
Generaldirektör
Myndigheten för yrkeshögskolan