Så detta är en ovanlig GD har ordet, eftersom jag går in i det som är anordnarens ansvarsområde. Utbildningens genomförande. Men jag tycker att dessa nya fenomen är så intressanta, att jag vill bidra till en allmän diskussion om konsekvenser i utbildning och undervisning. Min avsikt är inte att ge anvisningar om vad som bör göras.

I en artikel i New York Times (16 januari) redogörs för olika AI-verktyg, bland annat den nämnda chat-roboten. De beskriver sedan vad anordnare och utbildare ser och upplever, samt hur de tänker kring risker och nya möjligheter.

En uppenbar konsekvens av att studerande med enkla medel kan be en chat-robot att producera texter, är att sådana texter kan lämnas in som underlag vid examination. Det leder till problem, eftersom examination syftar till att klargöra om den studerande har de kunskaper och färdigheter som kursplan eller dylikt anger. I NYT-artikeln beskriver flera lärosäten hur de infört program som kan detektera om en text är skriven av en person eller en robot. En annan strategi som beskrivs är att kursernas genomförande kan behöva förändras och att examinationen blir muntlig i samtal mellan två fysiskt närvarande individer (studerande och examinator). En tredje strategi är att utveckla nya typer av frågor, som fångar fakta och förståelse. Detta är definitivt något att fundera igenom på alla utbildningar. Hur säkra en rättssäker och korrekt examination när det finns robotar som till exempel kan skriva uppsatser och redogörelser?

En annan aspekt som lyfts i NYT-artikeln är att förekomsten av AI-verktyg kommer att leda till att utbildningens genomförande förändras. Verktygen kommer att göra vissa moment överflödiga, medan det skapas utrymme för andra moment. Samhälls- och framtidsanalytikern Troed Troedsson skriver en hel del om detta i sociala medier. Hur ska man använda de tillgängliga resurserna, när digitalisering och robotisering ändrar förutsättningarna?

En annan aspekt är att nya digitala verktyg kan underlätta simuleringar av till exempel att utföra mer eller mindre komplexa arbetsuppgifter i en yrkesroll, eller kan användas för att visualisera ”produkten” av ett konstnärligt arbete. Det är min bild att pandemin tvingat fram sådana verktyg för lärande. Det finns all anledning att tro att vi bara är i början av en utvecklingsresa här.

Jag tänker att datorer och AI-verktyg är överlägsna i att hantera stora datamängder och göra omfattande strukturerade analyser. Det skapar samtidigt utrymme för att i utbildning och arbetsliv, använda kompetenta individer för att göra (komplexa) bedömningar och för att kunna balansera automatiserade analyser med värderingar och faktorer som inte (fullt ut) kan fångas i en algoritm. Och sådana bedömningar förutsätter att individen har allmänna och specifika kunskaper och färdigheter som dessa kan utgå från.

Man får använda ett uttryck som ju är aktuellt så här års: Vart är vi på väg? Vi lever minsann i en spännande tid. Hoppas att det förs diskussioner om detta i er utbildning!

Thomas Persson
Generaldirektör
Myndigheten för yrkeshögskolan