I den så kallade Tillträdeshandboken för yrkeshögskolan har myndigheten beskrivit hur anordnaren kan göra för att – inom regelverket – så långt som möjligt säkra att en utbildning kan starta på de planerade utbildningsorterna. Min bild är att den informationen inte är tillräckligt spridd, eftersom en del frågor jag får skulle kunna lösas med hjälp av den informationen. Så nu sprider jag texten ur Tillträdeshandboken, med lite bakgrundsinformation:

Problematik

Anordnare inom yrkeshögskolan har lämnat önskemål om att införa kvotgrupper inom yrkeshögskola. Enligt anordnarna hade kvotgrupper gett effekten att fler utbildningar hade kunnat starta på flera orter.

Lagrum

Av 3 kap. 5 § YHF framgår att om antalet platser inom en utbildning är mindre än antalet behöriga sökande enligt 1-4 §§, får ett urval göras. Hänsyn ska då tas till den sökandes möjlighet att tillgodogöra sig utbildningen.

Av 3 kap. 6 § YHF framgår att vid urvalet får en eller flera av följande urvalsgrunder användas: betyg, särskilt prov, tidigare utbildning och yrkeserfarenhet.

Myndighetens syn på kvotgrupper

Myndigheten har historiskt sett haft en mycket restriktiv syn på kvotgrupper och bedömt att kvotgrupper som tar hänsyn till egenskaper hos den studerande inte är förenliga med det regelverk som gäller för yrkeshögskolan och att en sådan indelning inte kan göras utan stöd i lag. Det finns även andra skäl att vara försiktig i användandet av kvotgrupper, då de både direkt och indirekt kan vara diskriminerande. Exempelvis har Centrum för rättvisa vid ett tiotal tillfällen med framgång drivit ärenden mot högskolor som av olika skäl kvoterat in sökande på utbildningar genom användandet av lokala urvalgrupper.

Syftet med urvalet till utbildningarna inom yrkeshögskolan är att välja ut de behöriga sökande som har bäst förmåga att tillgodogöra sig utbildningen. Därför ska alla behöriga sökande ha samma möjligheter att delta i urvalet och bli bedömda i förhållande till samma urvalsgrunder. Om de sökande delas in i kvotgrupper utifrån olika urvalsgrunder, sätts denna ordning ur spel.

Nuvarande tillträdesordning (Handboken för tillträde till yrkeshögskolan)

Om en utbildning ges på flera orter rekommenderar myndigheten i handboken för tillträde att utbildningsanordnaren gör på följande sätt:

1. Om en utbildning har sina platser fördelade på flera orter (satellitorter) ska de sökande rangordnas i samma urvalslista.
2. Myndigheten rekommenderar att de sökande får ange vilken studieort de helst vill bli antagna till när de söker till utbildningen.
3. De sökande som har bäst resultat i urvalet får sina förstaval gällande studieort så länge det finns platser kvar på orten.
4. När platserna på en ort har fyllts erbjuds sökande längre ner i rangordningslistan sina andra- eller (i förekommande fall) tredjehandsval gällande studieort.

Med denna ordning ges de sökande med bäst meriter först möjlighet att antas till utbildningen, men utbildningsanordnare har fortfarande möjlighet att begränsa antalet antagna till respektive ort på ett förutsägbart sätt. Att det finns ett begränsat antal platser på var och en av de orter som utbildningsanordnaren erbjuder inom utbildningen får anses vara naturligt.

Med detta synliggörande av Tillträdeshandboken, så hoppas jag att de flesta anordnare kan hantera urvalet med syftet att starta på de planerade studieorterna.

Jag vill samtidigt passa på att lyfta några andra frågor kopplade till anordnarens arbete med ”flera studieorter”.

Inom MYH diskuterar vi hur många orter som det är rimligt att, med hög kvalitet, driva en YH-utbildning på. Idag kan man uppge upp till 10 olika orter i ansökan. Den utbildning som startat på flest orter hade sju studieorter, men det normala är 2-5 studieorter. Min slutsats är det borde finnas max 5-7 studieorter i ansökan. Synpunkter mottages gärna på den slutsatsen!

En annan sak vi diskuterar är anordnarens möjlighet att flytta platser mellan de olika orterna. Ska det vara helt fritt, eller behöver den begränsas på något sätt? Utgångspunkten är att ett beviljande bygger på att platserna behövs där de planerats. Det ligger samtidigt i sakens natur, att anordnarens ambition är att fylla platser och att säkra arbetslivets kompetensbehov, oavsett studieort. Min slutsats är att det bör vara möjligt för anordnaren att flytta platser mellan de beviljade orterna, om anordnaren har vidtagit åtgärder för att fylla platserna på de ansökta orterna. Detta innebär att anordnaren ska kunna visa vilka åtgärder som vidtagits, till exempel vid en tillsyn.

Det finns också några frågetecken när det gäller schabloner för utbildningar med flera studieorter. Det handlar framför allt om kopplingen mellan flera studieorter och tilläggsbidrag för att bedriva utbildning med små grupper. Här pågår det analysarbete och vi återkommer om det behövs förändringar framgent.

Thomas Persson
Generaldirektör
Myndigheten för yrkeshögskolan