Skylten på dörren till kontoret i Hässleholm lyste mig starkt i ögonen i bjärt gult och potent svart: Myndigheten för yrkeshögskolan. Det var onsdagen den 1 juli 2009 och från en dag till en annan så hade den statliga utbildningsformen kvalificerad yrkesutbildning (KY) blivit yrkeshögskolan (YH). I betänkande och proposition som föregick förändringarna beskrevs YH som något väsensskilt jämfört med vad vi varit vana vid.

Men innanför dörren på kontoret såg det likadant ut som när jag lämnade kvällen före. Och så var det faktiskt under en ganska lång period. Utbildningsportföljen i YH var ungefär densamma som innan. Utbildningarna var som regel 2-åriga och regelverken var princip identiska. Och från politikerhåll hördes ungefär samma budskap om att denna utbildningsform som med den gamla: ”Med sina goda resultat ska yrkeshögskolan inte bara lösa arbetslivets behov av kvalificerad arbetskraft utan bör även kunna vara en arbetsmarknadspolitisk satsning för att minska utanförskapet, lösa ungdomsarbetslösheten eller varför inte kunna vara ett integrationsverktyg?”.

Tio år har gått och det som 2009 beskrevs som väsensskilt från vad vi tidigare haft, men inte var det, har de senaste fyra åren genomgått stora förändringar. Utbildningsformen har vuxit i volym och betydelse. Yrkeshögskolan finns nu i fler varianter: som behörighetsgivande förutbildning och enstaka kurs. Det pågår flera utvecklingsprojekt för att göra YH flexiblare i tid och rum., så att utbildningsformen verkligen blir att räkna med i det livslånga lärandet.

Myndigheten har också gjort en rejäl resa från att ha haft fullt upp med att administrera utbildningsformen till att själv vara proaktiv och driva utvecklingen av yrkeshögskolan med arbetslivets bästa för ögonen. Och numera är det allt mer sällan man hör från politikerhåll att yrkeshögskolan ska vara en mädchen für alles och lösa alla möjliga problem på arbetsmarknaden.

Margareta Landh