I fjol firade Myndigheten för yrkeshögskolan att konst- och kulturutbildningar funnits i tio år under myndighetens paraply. Över 100 sådana utbildningar ligger under MYH:s ansvar och spänner över ett brett fält av det konstnärliga och kulturella området.

Då myndigheten höll en temadag i höstas uppmärksammades att det finns glapp och utmaningar i den konstnärliga utbildningskedjan. Därför följde myndigheten upp med ett seminarium i ämnet under mässan Folk och kultur som arrangeras för nionde gången i Eskilstuna i början av februari.

Mångfacetterat område

Panelens deltagare vände och vred på ämnet och slutsatsen blev att det egentligen inte krävs likriktning och krav, utan snarare att det krävs rätt resurser. Då skulle alla som vill få chansen att gå igenom de vindlande vägar som konst- och kulturutbildning ibland kan innebära.

– Inom Folkuniversitetet har vi ett trettiotal konst- och kulturutbildningar och de ser så olika ut. Ibland kan man gå en ganska rak väg, som inom dans där olika nivåer kan byggas på varandra. Men ibland kombinerar någon dans med arkitektur istället, säger generalsekreterare Gunnar Danielsson.

– Hos oss på Lilla Akademien står instrumentalspelet i fokus, och vägen som instrumentalist måste få vara lång. Du börjar kanske spela musik som sexåring och då är det långt tills du kommer ut som till exempel trumpetare, säger rektor Emelia Gardemar.

– På Tillskärarakademin i Göteborg har vi många studerande som gått estetgymnasium, men långt ifrån alla. Vissa går vidare och söker våra yrkeshögskoleutbildningar efteråt men vi ser också att allt fler vill läsa flera utbildningar. Så det är en brett fält, säger rektor Sofia Höfvner Skogh.

– Beckmans designhögskola har bara cirka trettio studerande per program. Vi är noga med att tala om att vi är elitutbildning, det krävs enorma förkunskaper för att antas. Men man kan komma på olika vägar till oss och vi bryr oss inte om skolbetyg utan antar bara på arbetsprover. Blandningen av erfarenheter är jätteviktig, säger rektor och vd Karina Ericsson Wärn.

Samverkan en nyckel

Som svar på frågan vad som krävs för att lyckas med den konstnärliga utbildningskedjan lyftes samverkan av alla i panelen. Både skolor emellan och mellan skola och bransch.

– Det är viktigt att redan som 10-12-åring få möta musiker som gått hela vägen och som kan ingjuta hopp och mod. För det är inte alla föräldrar som råder sina barn att bli instrumentalist. Då behöver man själv få se hur långt man kan nå och vilka vägar som finns, säger Emelia Gardemar.

Ett par av deltagarna lyfte vikten av att konst- och kulturutbildningar, liksom yrkeshögskoleutbildningar, styrs av ledningsgrupper där arbetslivet medverkar.

– I våra ledningsgrupper är de yrkesverksamma allt från konstnärer till bildesigner. De blir nyckeln till utbildningar som leder till riktiga yrken som man kan försörja sig på, säger Sofia Höfvner Skogh.

Mer pengar till området

Vikten av finansiering av konst- och kulturutbildningar enade panelen som svar på frågan vad som skulle behöva utvecklas.

– Det satsas mycket pengar på grundläggande utbildning för barn och unga, och även på högsta nivå. Men konst- och kulturutbildningar satsas det inte mycket på, säger Gunnar Danielsson.

– Utbildningsformen får inte fullt stöd, alla har inte råd att gå utbildningar som är avgiftsbelagda och det är inte okej. Då når vi inte ut till all talang som faktiskt finns, säger Sofia Höfvner Skogh.

– Utöver finansieringen får man inte heller talla på de kreativa ämnena i grundskolan, säger Karina Ericsson Wärn. Hon avslutar:

– Jag tycker att vi stavar fel. Det heter ju att samhället ska satsa på STEM-utbildningar, tekniska utbildningar, men jag tycker vi ska skriva STEAM. Där A står för ”arts”.