Lars Tullstedts engagemang i frågor kopplat till EQF och SeQF började redan innan den första EQF-rekommendationen kom 2008. Vi behöver gå tillbaka ända till början av 2000-talet för att se hur det hela började.

– Jag var Byggföretagens representant i en europeisk samverkan mellan byggorganisationerna på arbetsgivarsidan genom en organisation som heter FIEC. Motsvarande finns på arbetstagarsidan och vi hade möten i något som kallades den sociala dialogen med branschföreträdare från arbetsgivarsidan, arbetstagarsidan och EU-kommissionen. Det har jag deltagit i under årens lopp ända sedan jag började på Byggföretagen i början av 2000-talet, eller Sveriges Byggindustrier som det hette då. Förarbetet runt EQF presenterades runt 2005 och jag fattade ganska tidigt att det där verkade intressant.

Stora möjligheter med EQF

Lars Tullstedt såg redan från början stora möjligheter med systemet. Både för att främja arbetskraftens rörlighet mellan Europas länder och för det livslånga lärandet. Just rörligheten mellan och inom länder är en av grundbultarna i EQF och inom byggbranschen är det en viktig fråga.

– Rörligheten gör det möjligt att variera resurserna när det gäller personal genom att man kan flytta personal mellan länderna inom Europa till regioner där det behövs mycket arbetskraft tillfälligt. Det ligger i branschens natur att man behöver förstärka bemanningen av olika projekt i perioder. Förstärkningen sker idag både via bemanningsföretag och utländsk arbetskraft.

Det är också i det sammanhanget som en av de största fördelarna med EQF och SeQF finns. Byggbranschens yrkesnämnd (BYN) är en av de branschorganisationer som har utvecklat kvalifikationer som fått beslut om nivå enligt SeQF. Arbetet inleddes 2020 och den första kvalifikationen fick nivåbeslut 2021.

– Det blir lättare att utfärda erkännandeintyg för kompetensen hos utländsk arbetskraft när man kan jämföra olika länders kvalifikationer genom EQF. Ju fler länder som lägger in sina kvalifikationer desto lättare blir det, säger Carina Sköld, rådgivare på Byggbranschens yrkesnämnd (BYN).

Nu var inte bara det anledningen till att BYN började jobba med SeQF.

– Vi har ett utbildningsspår som kallas företagslärling. Det är en icke-formell utbildningsform där en person kan bli anställd som lärling i ett företag och utbildas den vägen. Vi ville tydliggöra och även formalisera den utbildningsvägen lite grann. Så även av den anledningen passade det bra att jobba med SeQF. Det leder till större acceptans för det icke-formella, säger Carina Sköld.

Det livslånga lärandet

Det livslånga lärandet och de möjligheter som är förknippade med det är också tydligt i byggbranschen. Även där ger EQF och SeQF stora möjligheter.

- Möjligheterna till utveckling i branschens företag är väldigt goda. Oavsett vad du har för utbildningsbakgrund så kan du utvecklas vidare i branschen. Väldigt många yrkesarbetare har gått vidare i karriären och blivit arbetsledare, platschefer, arbetschef, projektchefer och en del av dem har till och med blivit Vd:ar, säger Lars Tullstedt.

För att möjliggöra det krävs att man har system för att synliggöra och erkänna den kompetens som utvecklats bland annat genom lärande på en arbetsplats. De möjligheterna ges genom kombinationen SeQF och validering.

– De stora vinsterna och fördelarna med SeQF är dels att arbetslivet har ett verktyg för att beskriva vad som krävs i olika yrkesroller och dels att det kan ligga till grund för utbildningsinsatser till exempel. Men också att man kan göra valideringar av sådant kunnande som man faktiskt har uppnått utan att ha gått en enda dag på en utbildning och på det viset synliggöra och erkänna kompetens, säger Lars Tullstedt.

Kopplingen mellan utbildning och arbetslivets behov lyfter även Carina Sköld som en stor vinst med att använda SeQF.

– Kvalifikationerna gör att branschens krav och utbildningssystemet knyts närmare varandra, att de matchar. De ger också underlag för gymnasieskolans ämnesplaner och kvalifikationerna har också bidragit till utformningen av Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildningar. Kvalifikationerna används av utbildningsanordnarna eftersom målen är så tydliga, säger Carina Sköld.

Tidiga ögonöppnare

Lars Tullstedt nämner två projekt som tidigt blev riktiga ögonöppnare för honom. Det ena var ett europeiskt samarbetsprojekt mellan 2008 och 2011 som hette Bricklaying Qualifications, Work and VET in Europe, där murares kvalifikationer jämfördes mellan olika europeiska länder. Projektet visade på nyttan med systematiken i EQF. I vissa länder utbildades murare på en nivå som innebar att man utförde arbetet men hela tiden hade en ”ledande murare” med i bilden. Utförarens kompetens kunde sägas ligga på EQF nivå 3 och kompetens för den ledande rollen kanske på nivå 5. I Norden å andra sidan finns en tradition med relativt självständiga yrkesarbetare och den rollen passar bättre på nivå 4. I projektet kom man fram till att det behövdes ”zones of mutual trust”, överenskommelser kring de olika murarnas kvalifikationsnivå och att dessa skulle erkännas av de ingående intressenterna. Detta är precis vad EQF är avsett att göra.

– Just de här skillnaderna tydliggjordes i det där projektet. Ända sen femtiotalet så har man försökt harmonisera yrkesutbildningarna i Europa och det har man ju misslyckats med. Men de här insikterna gav möjligheter att tydliggöra skillnader och det kunde underlätta rörligheten genom att man kan säga att det här är en murare som är utbildad på en viss nivå. Då vet vi att vi kanske måste ge lite mer handledning till den här muraren som kommer från det landet. Det var en riktig ögonöppnare. Man kan använda systemet för att tydliggöra att det finns skillnader och olika ambitioner i utbildningssystemet.

Det andra projektet som satte avtryck hette Sectorial qualifications framework for the construction industry in Europe och tydliggjorde nivåerna för olika yrkesroller i byggbranschen. Bland annat visade det att arbetsledarrollen borde ligga på nivå 5 vilket den gör inom SeQF i dag.

Olika ståndpunkter

Samtidigt som detta pågick på Europa-nivå fanns en diskussion i Sverige med olika ståndpunkter kring systemet. Det fanns farhågor från en del håll att EQF skulle kunna påverka lönebildningen genom att det skulle uppstå förväntningar på en viss lönenivå i förhållande till en viss EQF-nivå.

– Men för oss i byggbranschen var den viktiga möjligheten att utveckla kvalifikationer, att tydliggöra förväntade resultat av lärande och erkänna alla typer av lärande oavsett hur det uppnåtts. Så när vi resonerat om detta inom Svenskt Näringsliv kom vi fram till ställningstagandet att det är viktigt att även kunna nivåplacera icke-formella kvalifikationer och naturligtvis även knyta det informella lärandet till sådana kvalifikationer.

Sedan dess har arbetet gått vidare och idag har vi i Sverige SeQF, en referensram som är öppen för alla typer av kvalifikationer, kopplad till EQF. Det är en styrka men det medför också utmaningar. Lars Tullstedt poängterar bland annat vikten av att involvera företrädare för det formella utbildningssystemet i arbetet med SeQF så att alla kan lita på samtliga kvalifikationer som ingår. Dagens SeQF-råd ska fylla just den funktionen då beslut om nivå för icke-formella kvalifikationer diskuteras där.

Utmaningar i dagens system

En sak som man måste vara medveten om är att förändringar av det här slaget tar tid. Lars Tullstedt menar att utvecklingen går åt rätt håll men att det förmodligen kommer att ta decennier innan SeQF är en självklarhet. Samtidigt finns det en del utmaningar att hantera.

– Det som jag har upplevt som lite problematiskt är att kvalifikationer söks av enskilda utbildningsgivare och där kvalifikationerna inte har så bred förankring med den berörda branschen. En annan utmaning kopplat till detta är svårigheterna att göra en rimlighetsbedömning av nivåerna baserat på de underlag som skickas in och som SeQF-rådet får ta del av.

När BYN utvecklat sina kvalifikationer har man sett till att ha en bred förankring av arbetet.

– Vi utvecklar våra kvalifikationer med hjälp av ett yrkesråd som består av bland annat branschrepresentanter, personer verksamma i yrket, lärare och representanter för parterna. Det är där man stöter och blöter hur läranderesultaten ska formuleras, att det hänger ihop och är uppnåeligt. Det kräver en hel del arbete, säger Carina Sköld.

Även om flera av byggbranschens kvalifikationer finns i SeQF återstår en hel del arbete att göra för att få in alla yrken i systemet. Lars Tullstedt lyfter fram ett par exempel från byggbranschen där icke-formella kvalifikationer kan klargöra vilken kompetens som krävs där det idag råder en del oklarheter. Det gäller till exempel rollen som byggarbetsmiljösamordnare och även den kompetens som krävs för att utföra lastsäkring och signalgivning åt kranförare på en byggarbetsplats. Det finns krav på detta i arbetsmiljölagstiftningen men det har hittills varit stor skillnad i hur olika utbildningsleverantörer tolkat kraven. I projektet Kvalitetssäkrad Kompetens jobbar Byggföretagen tillsammans med andra organisationer i sektorn med att utveckla kvalifikationer som ska tydliggöra kraven och vad som krävs för att en person ska få ett kvalifikationsbevis utfärdat. På så sätt kan kvalifikationerna bidra till en säkrare arbetsmiljö.

– Det här kommer branschen ta ett gemensamt ansvar för. Tar man signaleringen som exempel så är det ingen omfattande utbildning det är fråga om, men man har tagit fasta på att man ska ta fram en kvalifikation som parterna är överens om och sen ska man använda den som grund för att ha ett prov som alla måste klara för att få kvalifikationsbeviset. Då vet man också att personalen har den kompetens som krävs.

Även Carina Sköld pekar på behovet av att fortsätta arbeta för att få in fler kvalifikationer.

– I våra framtidsplaner ingår att få in övriga yrken och fortsätta arbetet med kvalitetssäkring. Det handlar om revideringar för att följa branschens utveckling över tid, till exempel förändrade krav på grund av digitaliseringen och att ha årliga avstämningar genom yrkesrådet.

Visioner

Utmaningarna till trots ser Lars Tullstedt många nyttor med EQF/SeQF.

– Ja, för arbetslivets del så innebär det att utbildningsinsatserna i högre grad kan anpassas efter arbetslivets behov och det gäller ju alla former av lärande. En annan fördel är att kompetensutvecklingsinsatser får en tydligare målformulering. Jag märker i vår utbildningsorganisation att det händer saker när man börjar skriva fram kvalifikationer i stället för att det är en punktlista med saker som ingår i utbildningen som är det traditionella upplägget och som kan vara hur svävande som helst. Arbetsgivare kan också lättare tydliggöra kvalifikationerna hos de anställda och planera för systematisk kompetensutveckling med stöd av hela det här sättet att arbeta.

I framtiden skulle Lars Tullstedt gärna se en utveckling där Sverige bygger upp så kallade Sector Skills Councils, partssammansatta organ som sektorsvis skulle kunna ta ett brett ansvar för kompetensförsörjningen inom sina respektive sektorer. En del av det ansvaret skulle kunna handla om att utveckla och ta ansvar för relevanta kvalifikationer, stora som små, i den specifika sektorn.

– Det råd som finns inom SeQF-systemet i dag kan omöjligt täcka alla kompetensområden som skulle behövas för att ett sådant system skulle kunna fungera. Därför ser jag Sector Skills Councils som en möjlig väg framåt.

EQF och SeQF ger som flera gånger nämnts en god grund för arbetskraftens rörlighet både nationellt och internationellt, vilket också är avsikten. Men, menar Lars Tullstedt, det finns också en hel del kvarstående hinder.

– Även om man har skapat det här systemet så finns det hinder i form av att olika länder har olika sätt att se på regleringar av yrkesroller och det måste också tvättas bort. Sen är ju tanken också att det blir lättare för individen att få sitt lärande erkänt och det kommer behöva utvecklas system för att man ska kunna hålla reda på det här på ett bra sätt. Ett exempel på det är byggbranschens ID06-databas där all kompetensutveckling i form av till exempel behörighetsutbildningar samlas och även andra typer av utbildningsinsatser i branschen. Så det återstår väl att lösa.