En person med utländsk utbildning kan behöva få den bedömd för att se vad den motsvarar i Sverige om man söker jobb eller vidare studier här. Bedömningsverksamheten på UHR (Sveriges ENIC-NARIC center) bedömer och utfärdar utlåtanden, främst för arbetsmarknaden. När det gäller bedömning inför vidare studier sker den även inom antagningsverksamheten på UHR. Som ENIC-NARIC center fungerar man också som informationskontor kring erkännandefrågor.

En av dem som arbetar med detta är Petra Nord. Hon är även en av ledamöterna i SeQF-rådet, det råd som ska bistå Myndigheten för yrkeshögskolan med underlag inför beslut om vilken SeQF-nivå en icke-formell kvalifikation motsvarar.

– I UHR:s arbete med bedömning av utländsk utbildning är Sveriges referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (SeQF) och den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF) viktiga verktyg, berättar Petra Nord.

Arbetet utgår från den så kallade Lissabonkonventionen och begreppet ”väsentliga skillnader” är centralt i det arbetet. Lissabonkonventionen är en konvention om erkännande av kvalifikationer rörande högre utbildning i Europaregionen och om tillträde till högre utbildning. De länder som anslutit sig till konventionen ska erkänna varandras utbildningar så att det blir lättare att få jobb eller studera i ett annat land än landet där en person utbildat sig. Den utländska utbildningen ska erkännas så länge det inte finns en väsentlig skillnad i relation till utbildningens syfte, alltså om den ska leda till vidare studier eller arbete. Bedömningsverksamheten på UHR applicerar dess principer på hela världen, och därtill finns numer även en global konvention om erkännande som Sverige har ratificerat.

– I bedömningen tittar vi på olika komponenter som nivå, omfattning (som var viktigare tidigare), syfte med den utländska utbildningen, är den yrkesinriktad eller mer forskarförberedande, läranderesultat och kvalitetssäkring. Det är det analytiska schema vi använder oss av. Där har nivå blivit så oerhört mycket viktigare i och med att utbildningssystem alltmer har gått över till att formulera och nivåsätta slutresultat. Där är kopplingen mellan SeQF och EQF ett viktigt redskap numera, säger Petra Nord.

UHR har även Bolognaramverket att förhålla sig till, en gemensam europeisk referensram för högre utbildning med det officiella namnet QF-EHEA (Qualifications Framework for the European Higher Education Area). Internationellt förstår man bäst strukturen som "Bachelor", "Master" och "Doctor". Nivåerna finns beskrivna i form av resultat av lärande som ska ha uppnåtts för en viss nivå, vilket gör det lättare för länder att erkänna varandras examina. Nivåerna i Bolognaramverket har samtidigt sina motsvarigheter i EQF och SeQF.

– Men många länder har ”bakat ihop” referensramarna och uttrycker sig mer i EQF-nivåerna 5, 6, 7 och så vidare, säger Petra Nord.

EQF och nationella referensramarna enda lösningen

För kvalifikationer utanför högskolesektorn, inom Europa, är EQF och de nationella referensramarna NQF (i Sverige SeQF) viktiga verktyg för bedömning. Tack vare referensramarna har arbetet med att jämföra exempelvis examina från den svenska yrkeshögskolan med andra länders motsvarigheter underlättats betydligt.

– Sverige har varit tidigt ute när det gäller detta, men att erkänna olika länders yrkeshögskoleutbildningar, det ganska nytt för många länder. Den utvecklingen har främjats (och främjas) av att referensramarna har kommit in i bilden. I och med att länder införlivar sina motsvarigheter till yrkeshögskoleexamina i NQFs så kan vi börja jämföra nivå och läranderesultat. Men det är inte det enda verktyget vi arbetar med.

EQF och SeQF är således avgörande redskap för att få information om en utländsk kvalifikation. UHR använder även SeQF som ett redskap för att åskådliggöra sin bedömning i det utlåtande en individ får. Där står vad den utländska examen motsvarar i det svenska systemet. Är det exempelvis en kandidat- eller en yrkeshögskoleexamen så står det också vilken nivå den svenska examen ligger på.

– Det innebär inte att vi fattat ett beslut som ett svenskt lärosäte måste följa om individen söker en utbildning där, men det är naturligtvis en väldigt stark rådgivning. Här handlar det om att en person som har gått en utbildning i ett annat land har rätt att få den erkänd i Sverige om man inte hittar en väsentlig skillnad.

Referensramarna och kompetensförsörjningen

Ett erkännande av den utländska utbildningen och det utlåtande individen får av UHR har som primärt syfte att användas för att söka jobb på den svenska arbetsmarknaden. UHR går dock inte in på yrkesroller i sin bedömning, men kan i sitt utlåtande kommentera vilken yrkesverksamhet som en viss utbildning förbereder för. Myndigheten har även en remissverksamhet mot behöriga myndigheter så som Skolverket och Socialstyrelsen. UHR bedömer den utländska utbildningen och den behöriga myndigheten tar processen vidare mot yrkesbehörighet.

UHR:s andra ledamot i SeQF-rådet, Malin Jönsson, vill särskilt lyfta SeQF:s roll i Sveriges kompetensförsörjning. UHR har under perioden 2018–2024 utfärdat över 111 000 utlåtanden av utländska utbildningar på gymnasial och eftergymnasial nivå, och sedan några år tillbaka anges även SeQF-nivå för varje bedömd utbildningskvalifikation.

– För arbetsgivare borde det underlätta att i högre grad använda sig av SeQF-nivån (och för de som verkar på en global marknad EQF/NQF-nivå) i sina jobbannonser, som ett sätt att tydliggöra att det är nivån på lärandet som är det avgörande, inte hur individen har lärt sig. Det breddar dessutom rekryteringsbasen för arbetsgivare genom att det öppnar upp för personer som har tillförskaffat sig kunskaper och färdighet utanför det reguljära utbildningssystemet, säger Malin Jönsson.

Del av en stor förändring

UHR:s arbete med EQF och SeQF är också en del av något större, en förändring som innebär att det är resultatet av ett lärande som räknas, att man inte fäster så stor vikt vid hur lärandet har gått till utan det är slutresultatet som räknas.

– SeQF är en del av ett nytt gemensamt tänk. Hela den här omställningen har förändrat vårt arbete ordentligt över åren. Att mer se till slutresultatet av ett lärande och inte ifrågasätta vägen dit. Omställningen började i samband med Bolognaprocessen, att man harmoniserade högre utbildning inom Europa-området och sen har det fortsatt med initiativen kring referensramar för livslångt lärande, validering, och så vidare. Nu är tankesättet en integrerad del av utvecklingen inom det europeiska utbildningsområdet och även på många sätt globalt. Man lägger också större vikt vid kvalitetssäkring i dag.

Förändringar av det slaget tar tid att genomföra och arbetet har kommit olika långt i olika länder. Medvetenheten om EQF och SeQF varierar också inom Sverige. Inom ”erkännandevärlden” i Europa har man dock tagit till sig EQF, där är det känt, etablerat och använt. Det finns europeiska tillämpningsmanualer som det så kallade ENIC-NARIC-nätverket jobbat fram. ENIC-NARIC-nätverket främjar gemensamma riktlinjer och en tillämpning av Lissabonkonventionen i arbetet med erkännande av utländsk utbildning.

– Där står det glasklart att man ska använda referensramarna, Bologna och EQF, säger Petra Nord.

Utmaningar saknas inte

Men det är inte bara examina som är viktiga att kunna erkänna eller bedöma.

– Det finns andra kvalifikationer som olika diplom där nivån specificeras på den åtta-gradiga skalan. I exempelvis Storbritannien finns många små kvalifikationer som inte leder till en examen, men som har en EQF-nivå och kvalitetssäkring genom en myndighet. Därför finns också en förväntan på ett erkännande. Det är en utmaning eftersom det finns ett glapp mellan systemen här. Man skulle vilja kunna ge någon form av erkännande eller mer vägledning, men i dagsläget har vi bara möjlighet att bedöma formella examina (med vissa undantag). Det kommer mer och mer av detta och det skulle vi behöva kunna hantera, i form av information om EQF:en exempelvis.

Den utmaningen ställs man mest inför vid kontakt med länder som har mängder av kvalifikationer som är nivåbestämda enligt respektive nationell referensram och därmed har en koppling till EQF. Storbritannien och Irland är exempel på sådana länder.

– Det är också en utmaning att det kan se så olika ut i olika länder. Har man öppna referensramar eller inte, hur har man tolkat vad en referensram för livslångt lärande är. Alla länder har gjort sin nationella implementering som kan vara lite olika. Det finns till exempel länder som har lagt gymnasieexamen på nivå 3 när de flesta har valt nivå 4.

Ett annat exempel på den utmaningen är att vi i Sverige inte har vår högskoleexamen (två års studier) som en så kallad short cycle på nivå 5 utan den ligger på SeQF 6. I många andra länder är det bara hela bachelor-examina som ligger på nivå 6, sen har man jobbat med short cycle när det gäller tvååriga utbildningar och då ligger de på nivå 5.

– Och när vi tittar på det så ser vi ju att vår högskoleexamen är den närmast jämförbara examen med en short cycle-examen från ett annat EU-land, trots olika EQF-nivåer. Sådant kan ställa till det. Det har funnits nationella behov att ta hänsyn till, så det har blivit nationellt präglade NQF:er (nationella referensramar) och det kan ibland stöka till det lite. Så det gäller att det inte blir för många sådana lösningar. Det är viktigt att NQF:erna behåller kopplingen till EQF:en. Annars blir det både kryptiskt och svårkommunicerat.

I Sverige är det bara hela kvalifikationer som har en SeQF-nivå. Delkvalifikationer, exempelvis kurser inom en utbildning, saknar det. Men det finns länder där även delarna av en kvalifikation har en nivå. Det kan också vara en utmaning att hantera.

– Delkurser kan ligga på en annan nivå än examen, och vid tillgodoräknanden kan även det bli en utmaning att hantera. Så det finns många utmaningar när det gäller information och kommunikation. Det tar nog ett tag innan vi behärskar det här språket allihop.

Slutligen efterlyser Petra Nord lite mer intresse från fler aktörer, inte minst högskolesektorn.

– Fler inom högskolan skulle behöva få kännedom och kunskap om SeQF. Hur kan verktyget användas i praktiken för att jämföra olika former av kvalifikationer? Den frågan är absolut aktuell nu, i och med den nya bestämmelsen om tillgodoräknande i högskoleförordningen som uttryckligen nämner ”annan utbildning och som har dokumenterats i en kvalifikation som anges i bilaga 2 till förordningen (2015:545) om referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande”. Man kan också fundera på om man på andra sätt kan ha nytta av referensramen och den typ av läranderesultat man har formulerat där? Kanske i beskrivningen av vissa kurser? Det vi inom bedömningsområdet är intresserade av är transparens, hur saker är beskrivna. Då är ju referensramarna helt centrala, så hur använder vi dom bäst?

Unescos konvention om erkännande av högre utbildningskvalifikationer är den första globala överenskommelsen för erkännande av kvalifikationer för högre utbildning i andra länder.