Hur bemöter man bäst en dement person som upprepar samma sak åtta timmar om dagen och glömmer efter någon minut att personalen svarat? Det vet undersköterskorna Arnold Walusimbi och Edyta Kaczor. De har specialistkunskap inom demens efter att ha läst om demenssjukdomar som en uppdragsutbildning inom yrkeshögskolan.

Deras chef Mari Holmqvist berättar varför hon som arbetsgivare valde att köpa en del av en YH-utbildning som uppdragsutbildning till en grupp anställda.

– Vi hade inte haft möjlighet att ge utbildning de sista åren, men vi såg behoven. Bakgrunden var att vi ändrade en del saker i verksamheten och fick in brukare med oroliga och utmanande beteenden. Samtidigt har vi tappat en del specialkompetens under några år, för man rör på sig mer än man tidigare gjort på arbetsmarknaden inom äldreomsorgen.

– Vi har en superutmanande bemanningsproblematik och kunde inte bara släppa iväg personalen på en längre utbildning. Då blev det här en bra lösning.

Arbetsgivaren väljer

När en arbetsgivare köper uppdragsutbildning inom YH är personalen garanterad plats och behöver inte genomgå tester eller liknande för att vara behörig. Mari Holmqvist och övriga ledningen frågade åtta undersköterskor på Papegojelyckans äldreboende om de ville studera demenssjukdomar på 25 procent under en termin.

När Edyta Kaczor fick frågan kände hon sig tveksam. Hon hade utbildat sig till undersköterska i vuxen ålder och tyckte nu att hon var färdig med studier. Men till sist nappade hon ändå. För Arnold Walusimbi var det tvärtom. Han tvekade inte till att tacka ja, men höll på att ångra sig när han väl hade kommit igång.

Utmanande på flera sätt

– Det var tufft i början. Jag tog inte ledigt utan kombinerade jobb, studier och familj med två ungar. Det var såhär nära ibland att jag hoppade av, säger Arnold och måttar ett smalt utrymme mellan tummen och pekfingret.

– Men när man ringde kollegorna så peppade de. När man inte hunnit så hjälpte man varandra att hitta energin. Vi fixade också en chattgrupp där vi kunde kontakta varandra.

Både Arnold och Edyta har andra modersmål än svenska. Edyta lyfter att det inte bara handlade om att skriva så mycket som möjligt då uppgifter skulle lämnas in.

– Jag hade lite hjälp av min vuxna dotter som läste igenom det jag skrev och sa om hon förstod vad jag menade. Någon annan ska ju förstå det man skriver och dessutom kunna lära sig något av det, säger Edyta.

Givande studier

Efteråt är de båda överens: det var värt besväret.

– Jag var stolt över mig själv och över att jag klarade det. Jag blev till och med lite peppad att plugga något mer sedan. Kanske läsa något inom palliativ vård, säger Edyta.

– Jag tänker att det är ett plus på CV:t. Nu har jag ett diplom på papper som jag satt in i min pärm hemma, säger Arnold.

Men framförallt har de haft praktisk nytta av kunskaperna från utbildningen. Till exempel när det gäller den där situationen som nämndes i början av texten, då en brukare på äldreboendet upprepar samma sak hela tiden, dag efter dag.

– Man får svara men göra det kort. ”Ja, jag ska hjälpa dig. Ja, jag tycker om dig.” Det är sjukdomen som orsakar beteendet, det är inte den här personens fel. Man träffar faktiskt personal som inte förstår de som är sjuka så bra. Det är viktigt att förstå sjukdomens förlopp, säger Edyta.

Kan förebygga

Arnold instämmer.

– Man kanske inte såg det just under utbildningen, men efteråt så jämför man situationer och analyserar. Jag har till exempel funderat på en brukare som är mer utåtagerande när den personen vistas på en avdelning än när den är på en annan avdelning. Vad är det i miljön som orsakar det och kan man ändra det?

Han fortsätter:

– Vissa sjuka är utåtagerande och aggressiva. Om man saknar kunskap kan man tro att personen bara är en ilsken typ som tycker om att slåss. Men när man vet mer om demenssjukdomar kan man ibland hinna läsa av situationen, ”den brukaren är på väg att bli utåtagerande”. Då kan man förebygga.

Bemötande är A och O

Arnold avslutar sitt resonemang:

– Jag har tagit mycket från utbildningen och placerat det i vardagen. Det handlar väldigt mycket om bemötande. Om du stressar dig själv påverkar du den du vårdar. Vill du ha lugn och ro vid en måltid får du sänka musiken och duka hemlikt.

Edyta fyller på:

– Men just det bemötandet kanske inte fungerar på alla avdelningar. Och det är vi som ska anpassa oss till brukarna, inte tvärtom. När man har mindre kunskap i yrket gissar man och anpassar sig för att det ska bli bra i stunden. Sedan läser man om sjukdomar och psykiskt beteende. Då vet man varför man gjorde på ett visst sätt och kan göra det ännu bättre nästa gång.

Deras chef Mari berättar att hon har lite tankar om att att köpa mer YH-utbildning framöver, kanske i form av kurser inom exempelvis palliativ vård. Hon avslutar:

– Det här att våga köpa in annat än hela årsutbildningar. Det kan ge så mycket att ta in den där boosten då och då!