Uppdragsutbildning till behandlingspedagog gav bekräftelse och yrkestitel
Efter avslutad uppdragsutbildning till behandlingspedagog har kollegorna på Attendo Broarp i Eksjö mycket gott att säga. Självförtroendet och kunskaperna har ökat, lönen likaså. Därmed inte sagt att det var helt lätt att jobba heltid och studera samtidigt.
Från vänster: Mahmoud Issa, Muaid Muasas, Bujar Salihu,, Kushtrim ”Kurre” Murseli och Mustafa Albasha.
Foto: Maja Geffen/MYHPå Attendos HVB-hem Broarp i Eksjö tar ett sjuttiotal anställda emot pojkar och unga män med neuropsykiatriska diagnoser och psykosocial problematik. Det finns också ett hem för tjejer där man har ett femtontal anställda.
Helena Heynemann som är verksamhetschef för båda hemmen berättar om bakgrunden till att man valde att köpa uppdragsutbildning inom yrkeshögskolan.
– Vi har fått ökande krav på oss från uppdragsgivarna. När vi lägger anbud behöver vi ha 75 procent av personalen som är behandlingspedagoger och vi nådde inte upp till det. Det är konkurrens om utbildad personal i Eksjö för det finns flera andra vårdhem i närheten. Då tänkte vi att man kan satsa på befintlig personal istället. Många har jobbat länge och är otroligt duktiga även om de inte har rätt utbildning.
Helena Heynemann är verksamhetschef hos Attendo i Eksjö. ”Man kan tycka att uppdragsutbildning kostar. Men det kostar mer tid och pengar att ta in ny personal, och det sliter både på befintlig personal och på ungdomarna som bor här. Man ska belöna personal som faktiskt har jobbat här länge. De ska få något tillbaka, tänker jag.”
Foto: Maja Geffen/MYHVälja ut personal
Helena Heynemann tog över ansvaret för personalens uppdragsutbildning efter att den dåvarande chefen på Attendo påbörjat arbetet. Valet föll på TUC i Linköping och sedan skulle lämpliga kandidater väljas ut i personalgruppen. När en arbetsgivare köper utbildning inom YH till befintlig personal är plats garanterad. Det är arbetsgivaren som avgör vilka personer som ska få utbildningen och skolan ställer inga krav på tester eller behörighet.
Attendo tillfrågade personal som hade jobbat ett tag. En av dem var Muaid Muasas.
– Jag var bland de första som tackade ja. Jag var utbildad undersköterska och tänkte att det var ett väldigt bra tillfälle att utbilda mig till något annat. Eftersom jag trivs hur bra som helst på Broarp var jag ändå inne på att utbilda mig till behandlingspedagog och då blev jag jätteglad över den här chansen.
En som inte hade lika mycket tid att tänka och förbereda sig var Kushtrim ”Kurre” Murseli. Han var sjuk när frågan först kom på tal och missade därför att tacka ja.
– Jag jobbade på avdelningen och fick höra att imorgon ska vi ha validering; det är en som ska komma och intervjua de som ska utbildas. Jag ringde chefen tio i nio på kvällen. Som tur var kunde jag också komma med nästa dag, berättar han och ler.
Validering av reell kompetens
TUC gjorde en validering av deltagarnas tidigare kunskaper; deras reella kompetens som man ofta kallar det inom yrkeshögskolan. Man bedömde alltså det kunnande de redan hade inom yrket. Kurre hade tidigare pluggat en del högskolepoäng och han hade jobbat i åratal inom behandlingsvården. De andra som valdes ut hade liknande erfarenheter. Därför kunde de validera en hel del av kunskaperna och fick sedan individuella studieplaner som omfattade det som återstod för att var och en skulle bli färdig behandlingspedagog. För de flesta var det mer än halva den tvååriga utbildningen som kunde valideras.
Läs om hur valideringen gick till och hur studieupplägget såg ut i artikeln nedan.
”Visst har det varit mycket att plugga när man jobbar. Man har ju ett liv också, men det var verkligen värt det”, säger Mahmoud Issa till höger. ” Det var avgörande att vi kunde korta av utbildningen med validering och jobba heltid medan vi pluggade. Annars är det ju två hela år som man bara kan ta vikariat”, säger Bujar Salihu till vänster.
Foto: Maja Geffen/MYHTufft att komma igång
Alla är eniga om att distansstudierna, och den kortade studietiden, var det som gjorde det möjligt för dem att överhuvudtaget genomföra utbildningen. Men början var inte enkel.
– Jag tyckte det var trögstartat. Det var svårt att komma in i hur man ska lägga upp sitt arbete, hur man ska skriva och så, säger Bujar Salihu.
– Det kändes verkligen jättemycket, för vi började med en stor uppgift där man skulle läsa en tjock bok och skriva ett antal sidor text. Jag har tre barn hemma så jag är ju heltidspappa förutom att jag jobbar heltid, säger Kurre. Han fortsätter:
– När vi väl var igång blev det lättare. Sedan kunde vi diskutera i grupper och vi kunde hjälpas åt. I slutänden tycker jag ändå det var bra att vi började med det svåraste, för till och med examensarbetet kändes lätt sedan.
Stöd på distans
Alla är mycket nöjda med distansupplägget och med stödet de fick från utbildarna.
– Vi hade förmånen att kunna ställa frågor när vi behövde. ”Är jag rätt ute om jag tolkar uppgiften såhär?” Om man var ute och cyklade fick man hjälp åt rätt håll. Det var det allra bästa tycker jag, istället för att man ska göra en massa jobb och sedan få veta att man tänkt fel och bli underkänd, säger Bujar.
Kollegan Christoffer Magnusson har pluggat annat också och han tycker i jämförelse att YH-upplägget för distansundervisning var bättre.
– Här var det en tydlig tidsplan, man fick göra kurs för kurs och hade tillfällen då man kunde få hjälp. De förväntar sig på universitetet att man ska lösa sådant här. Men hos TUC fanns det en förståelse för vår livssituation.
”Det är en väldigt fin möjlighet att plugga samtidigt som man arbetar. Jättebra initiativ från vår arbetsgivare”, säger Christoffer Magnusson.
Foto: Maja Geffen/MYHGoda resultat
Belöningen för mödorna blev riklig. En löneförhöjning följde med den nya yrkestiteln. Självkänslan hoppade upp några pinnhål. Och även kunskapsnivån höjdes inom de teoretiska områden som inte alltid kan läras in genom arbetslivserfarenhet.
– Även tidigare gjorde man lika mycket som en socionom eller behandlingspedagog, men på papperet var man något annat. Så det var skönt för självkänslan att få på papper att jag är behandlingspedagog. Man fick bekräftelsen på vad man kunde. Att äntligen efter 14 år kunna kalla sig behandlingspedagog, säger Kurre.
– Tidigare visste jag inte vad jag skulle presentera mig som, jag brukade säga att jag jobbar inom behandling. Jag kände mig inte som en assistent för jag hade jobbat i 13 år på Broarp och tyckte att jag kunde mycket om yrket. Därför kändes det bra att få titeln behandlingspedagog, säger Bujar.
Mustafa Albasha funderar lite kring kunskapshöjningen på det teoretiska området.
–Jobbar man med ett så känsligt jobb behöver man utbilda sig så att man behandlar ungdomarna på rätt sätt. Innan förstod man inte riktigt varför en ungdom beter sig som den gör, men när man pluggat så förstår man bättre, säger han.
Mahmoud Issa håller med.
– Det finns en del tankar och rutiner som sitter i väggarna, ibland gör man som man har gjort i 30 år. Men behandlingsområdet utvecklas, det kommer mer forskning, och då behöver man hänga med.
En omgång till
Till våren planerar Attendo att köpa en ny omgång uppdragsutbildning. Den här gången skruvar man lite på upplägget utifrån erfarenheterna med den första gruppen. Helena Heynemann förklarar:
– Utfallet blev väldigt bra och vi är nöjda. Men den här gången gör vi så att personalen får ansöka internt själva och visa sitt intresse istället för att vi tillfrågar dem. Det ska finnas en tydlig egen vilja i det också, för man måste vara beredd på hur mycket jobb det kommer att innebära.