Vägen till Wallhamns hamn på Tjörn är kantad av instängslade fält där fabriksnya bilar står uppradade på stora ytor. Bilar, trä, papper och stål hör till de varor som passerar genom hamnen. Fartyg med destinationer i både Europa och Asien töms och fylls med gods. Hit kom Robert i början på 1990-talet genom att hans mamma jobbade på lönekontoret.

– Jag hade gått en verkstadsteknisk utbildning som jag hoppade av när jag nästan var klar eftersom jag började jobba. Hit kom jag som extra först och då handlade det mest om att ”köra bil och kasta säck”, berättar Robert.

Det han syftar på är en arbetsuppgift som numera är automatiserad men som då utfördes manuellt. Säckar fyllda med plastgranulat skulle skäras sönder och tömmas. Roberts arbetsuppgifter utökades och förändrades genom åren. Han har surrat gods på båtarna och kört olika truckar och maskiner.

– Det krävdes inte så mycket när jag började jobba här. Jag tog truckkort 1995 och hade rätt kompetens då. Men efter det har det delats upp och specificerats så idag är det ett kort för varje typ av fordon, förklarar Robert.

Överhuvudtaget rådde en annan arbetskultur på den tiden då man förväntades lära sig av kollegor och inte se så formellt på kunskaperna.

– ”Det klarar väl du”. Så hette det, säger Roberts gruppchef Jonas och ler.

Jonas har också jobbat i hamnen i över 30 år och minns hur det var när han började där. Och visst kunde det vara så att man klarade mycket. Robert till exempel är uppvuxen i närheten av hamnen och var van att köra traktor hemma. Men han ser ändå fördelar med att det finns ett annat tänk idag.

– Vi jobbar i en riskfylld miljö. Det har hänt att folk har skadat sig här genom åren, även om det som tur är aldrig har varit någon som skadat sig riktigt illa i samband med just truckkörning. Allt sådant som har med risker och arbetsmiljö att göra går man igenom när man utbildar sig.

Robert och Jonas pratar om trucktyper med deras vardagliga namn: tugmaster, reachstacker, småtruckar och så vidare. På yrkes- och utbildningsbevisen som Robert numera har i plånboken står istället de formella namnen på alla fordon. Där framgår det bland annat att Robert har behörighet för att köra hjullastare för godshantering. Den behörigheten har han sedan han gjorde en validering mot branschens modell som TYA (Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd) står bakom.

Eftersom Robert kunde visa att han hade kört hjullastare under tusentals arbetstimmar behövde han inte utbilda sig för att få beviset. Han kunde istället validera hela kursen. Valideringen bestod av två teoriprov med sammanlagt 120 frågor och en uppkörning. Det var länge sedan som Robert satt i skolbänken, men han klarade skrivningarna galant.

– Jag hade väl två fel per provdel ungefär. Frågorna handlade dels om maskiner, dels om arbetsmiljö. Visst känns det bra att få bekräftelse på vad du kan.

När Robert skulle göra den praktiska delen av valideringen, uppkörningen, var han inte orolig för att bli underkänd i själva godshanteringen. Efter så många arbetstimmar visste han att han kan köra maskiner. Han var istället rädd att göra slarvfel.

– Till exempel att jag inte skulle titta bakåt och sådant. Mycket av säkerhetstänkadet sitter i bakhuvudet och man är inte medveten om att man tittar i speglarna när man backar eller svänger.

Även uppkörningen gick bra och nu har Robert alltså ett kort som han bär med sig som kvitto på sitt kunnande. Skulle han råka tappa bort det finns behörigheten registrerad i TYA:s system så det är bara att beställa ett nytt kort.

– Med yrkesbeviset kan jag använda mina färdigheter någon annanstans om det skulle behövas. Om det skulle bli sämre tider och vi blir uppsagda här till exempel, säger Robert.

– Det är jättebra att kunna ta tillvara kunskaperna genom validering. Det sparar både tid och pengar, konstaterar Jonas.