Hantverkargården i Ljusdal bedriver daglig verksamhet inom ramen för LSS; Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Här samlas ett hundratal arbetstagare och cirka 25 personal om dagarna. Arbetstagarna har olika funktionsvariationer och erbjuds ett stort utbud av aktiviteter som är individuellt anpassade.

När Annakarin tagit studenten fick hon sommarjobb här och trivdes, vilket ledde till ett vikariat. Men sedan gick flyttlasset till Stockholm och ganska snart blev det LSS och daglig verksamhet även där. Genom åren hann Annakarin också arbeta inom socialpsykiatrin. När hon fick barn började hon fundera på var barnen skulle växa upp. Då blev det till slut en flytt med familjen tillbaka till hemtrakterna.

Genom bemanningen inom Hudiksvalls kommun fick hon jobb som vikarie inom det område som hon tycker allra mest om, den dagliga verksamheten.

– Då sa de att om du vill fortsätta behöver du plugga till undersköterska. Jag fick höra om andra som nyss hade gått vård och omsorg på gymnasiet och som fick jobb som jag inte fick, fast jag hade jättemycket erfarenhet, bara för att de var undersköterskor och inte jag.

För Annakarin kändes det inte som om just yrket undersköterska var det som bäst stämde ihop med LSS, där mycket av arbetet handlar om att stötta en person till ett så självständigt liv som möjligt genom pedagogiska verktyg. Hon hade skaffat en bred kunskap inom det området genom både studier och arbete. Men underskötersketiteln var vad som krävdes inom bemanningen.

Annakarin tog tag i saken och träffade en studie- och yrkesvägledare inom komvux. Där fick hon veta att hon inte skulle behöva läsa en hel utbildning utan att hon skulle kunna validera de yrkeskunskaper hon redan hade. Då steg hennes intresse.

– Jag fick träffa några yrkeslärare som jag hade samtal med och jag fick fylla i papper och diskutera och göra prov på vad jag kunde. Och det var ju massor jag kunde!

I slutänden hade Annakarin bara fyra kurser som hon behövde komplettera med för att bli undersköterska. Det var till exempel anatomi hon behövde läsa.
Under valideringen och kurserna jobbade Annakarin på Hantverkargården. Hon var på plats i skolan en dag i veckan.

– Det var så bra med vård- och omsorgslärarna att de såg till min situation. Allt gick så enkelt, även om det kändes lite kluvet att lämna kollegorna med arbetet de dagar då jag var i skolan.

Annakarin berättar att hon var nervös inför valideringen. Hon har arbetat med människan i fokus, som hon brukar uttrycka det, i uppåt 20 år sammantaget. Men det kändes ändå spänt att bli bedömd.

– Men mina lärare fick mig att känna mig lugn. ”Ta det inte som ett prov”, sa de. Jag kämpade med att hitta rätt ord när jag skulle beskriva hur jag jobbar, men de förstod så bra och bekräftade.

Nu är hon precis klar med allt och visar upp diplomet som hon ska skicka till kommunens löneavdelning. Det tog Annakarin cirka ett år från det att hon började med valideringen tills hon var färdig med den och de kompletterande kurserna. Nu känner hon sig väldigt nöjd, trots att hon var skeptisk till en början.

– Att vara undersköterska är en jättetrygghet! Nu har jag något att falla tillbaka på. Jag kan höja min lön, få jobb varsomhelst. Undersköterskor går före obehöriga.

– Det var bra att jag hamnade i det där jobbiga läget så att jag var tvungen att ta tag i det här!