Närvarokrav eller motivation – vad får studerande att delta aktivt i sin utbildning?
Yrkeshögskoleutbildningar ska förbereda för yrkesutövning och de flesta innehåller betydande inslag av övningar och andra interaktioner som förutsätter att studerande deltar aktivt i utbildningen. Men hur påverkar det utbildningen och vad kan anordnaren göra när studerande inte kommer till lektionerna? Anna Ahvelid, utredare på myndigheten, ger råd och vägledning i frågan.
Anna inleder med en bärande princip: att all undervisning inom yrkeshögskolan ska vara frivillig för den studerande. Rent krasst kan man alltså välja att studera helt på egen hand och endast delta i kunskapskontrollerna för att visa sitt kunnande.
På senare tid har många utbildningsanordnare inom yrkeshögskolan lyft att studerande faktiskt deltar i allt lägre grad i undervisningen, ibland inte alls. Ett svagt deltagande leder ofta till svaga studieresultat enligt Anna, och därför är åtgärder för att vända trenden välkomna.
– Men att ställa krav på närvaro är tyvärr ingen lösning när vi talar om vuxenutbildning, utan jag tror mer det handlar om att försöka se och angripa problemet ur ett helhetsperspektiv.
Intresse för branschen
Så vi backar bandet och börjar i processen som leder fram till att en individ söker sig till en yrkeshögskoleutbildning. Enligt Anna sker valet av utbildning ofta utifrån ett intresse av att börja jobba inom en viss bransch och i en viss yrkesroll.
– Jag tror att de flesta då ser framför sig en utvecklingsresa under sin utbildning som ska ske tillsammans med andra: med lärare, med klasskamrater och förstås med erfarna kollegor ute på verkliga arbetsplatser.
Anna menar att det är i interaktionen med andra som magin i lärandet sker.
– Genom att prata och jobba med andra lär vi oss inte bara teoretiska kunskaper och tränar praktiska moment, utan vi bygger också vår yrkesidentitet. Vi upplever och ser saker från olika håll, får aha-upplevelser och stärker vår självkänsla. Vi får helt enkelt med oss branschens värderingar och andra mjuka värden, säger hon och fortsätter:
– För att magin ska uppstå är det viktigt att de sökande får klart för sig hur utbildningen är upplagd och vilka insatser som krävs av alla inblandade.
Arbetslivets förutsättningar och krav styr upplägget
En yrkeshögskoleutbildning ska alltså ge den studerande nödvändiga teoretiska och praktiska kunskaper, samt yrkesträning under autentiska förhållanden.
Enligt Anna bör därför anordnare och arbetsliv tillsammans utforma och bygga upp utbildningen kring centrala moment i yrkesutövandet och utifrån hänsyn till verkliga förhållanden i branschen.
– Utifrån detta väljs sedan studieform, studieupplägg och studietakt. Vilket lärande sker bäst i skolmiljön och vilket sker bäst inom ramen för det arbetsplatsförlagda lärandet?
Anna kan förstå att en anordnare vill ha många sökande till sin utbildning, och därför vill göra den tillgänglig för så många som möjligt. Men här gäller det att navigera rätt.
– I val av upplägg, till exempel heltid eller deltid, distans eller bunden, så bör man komma ihåg att yrkeshögskolans övergripande syfte är att kompetensförsörja ett arbetsliv, säger hon och fortsätter:
– Det gäller att hålla samman kedjan ”utbildning och arbetsliv”. Hur skapar man en utbildning med utgångspunkt i kraven på yrkesrollen och förutsättningarna i branschen, samtidigt som man ger goda förutsättningar för att de studerande ska lyckas i sin ambition att fullfölja utbildningen och gå vidare in i yrket?
Anna vill gärna lyfta ett exempel där det är särskilt viktigt att ta hänsyn till hela kedjan när man skapar ett utbildnings- och undervisningsupplägg.
– Om man till exempel har ett geografiskt begränsat arbetsliv – hur säkerställer man då att distansstuderande från hela Sverige kommer att kunna genomföra LIA som normalt sett inte är på distans? Är det i en sådan situation kanske bättre att använda ett hybridupplägg?
Sammanfattningsvis menar Anna att studerande som förstår tanken i utbildningens upplägg, alltså hur skolförlagda kurser, LIA och yrkesutövandet hänger ihop, ofta blir mer motiverade att delta i undervisningen.
Marknadsföring med tydlig information
I samband med att en utbildning marknadsförs, så ger Anna rådet att tänka till kring hur budskapen kan uppfattas. Det gäller att ge en rättvis bild av vilken insats som både utbildningen och yrkesrollen kräver.
– En orsak till avhopp kan vara att en studerande fått uppfattningen att en viss utbildning går att klara av vid sidan av det vanliga jobbet. Till exempel förknippar många ordet ”distans” med att utbildningen skulle vara enklare genomföra, men i själva verket är det ofta tvärtom, att distansstudier kräver ännu högre studiedisciplin.
En heltidsutbildning, vare sig den bedrivs på distans eller är bunden, innebär normalt sett att man som studerande behöver lägga ner mycket tid.
– En heltidsutbildning förväntas vara planerad så att den kräver en arbetsinsats på omkring 40 timmar i veckan, säger Anna.
Distans eller bunden?
Andelen distansutbildningar inom yrkeshögskolan har ökat stort under senare år och omfattar nu (2024) 38 procent av utbildningsutbudet. Enligt Anna har dessa utbildningar generellt sett större problem med svagt deltagande och även fler avhopp än bundna utbildningar.
– Men jag är inte ute efter att avfärda ett distansupplägg. Det finns många välfungerande distansupplägg och även många välfungerande hybridvarianter. Definitionen av vad som är bunden respektive distans är dessutom inte helt tydlig, säger hon och fortsätter:
– Det jag vill uppmuntra till är i stället att tänka till kring varför man väljer ett distansupplägg och att göra ett medvetet val, både med hänsyn till yrkesrollen som utbildningen ska leda fram till och till vilka krav och arbetsförhållanden som gäller i just den branschen. Och förstås att bygga upp rätt förväntningar hos de sökande.
Yrkesutövning innebär allt som oftast att man förväntas kunna prestera i olika sociala sammanhang. Anna tar upp att många utbildningar har ett upplägg som bygger på samarbeten och praktiska moment, där studerande hjälps åt eller på annat sätt interagerar med varandra eller med läraren. Allt i syfte att förbereda de studerande för sin kommande yrkesutövning.
– Om väldigt få personer då dyker upp på lektionerna eller deltar i grupparbetena, så kan det naturligtvis bli svårt för både anordnaren och de studerande som närvarar att hålla hög kvalitet i undervisningen. Som studerande har man på det sättet inte bara ansvar för sitt eget lärande, utan också för andras.
Anna understryker vikten av tydlighet från anordnarens sida i kommunikationen kring roller och ansvar och vilken typ av deltagande som normalt sett är en förutsättning för att klara av utbildningen.
– Som anordnare bör man också trycka på att yrkeshögskoleutbildning är vuxenutbildning och att det inte är anordnarens ansvar att ringa och jaga folk som inte dyker upp på lektionerna.
Hon lägger till att det så klart är både naturligt och rekommenderat att man som anordnare hör av sig till studerande som varit frånvarande under lång tid, för att stämma så att allt är bra.
– Det är ju också viktigt för anordnare att säkerställa att de studerande bedriver sina studier aktivt, så att de kan rekvirera rätt statsbidrag.
Undervisning och kunskapskontroll samtidigt
För att öka närvaron kan man som anordnare även fundera på hur undervisningen läggs upp i relation till kunskapskontrollerna. Här bjuder Anna på ett litet knep:
– Jag har hört om grupparbeten eller praktiska moment som innehållit både undervisning och kunskapskontroll vid samma tillfälle, eller i samma sammanhang.
Hon lägger till en kommentar kring kunskapskontrollerna:
– Tänk på att dessa som vanligt ska omfattas av möjligheten till omprov, så att man som anordnare planerar för hur det ska gå till.
Sociala faktorer
Sociala faktorer har stor betydelse för motivationen och viljan att komma till skolan. Både relationerna inom en klass, mellan olika klasser, samt mellan lärarkåren och de studerande.
– Det finns ofta ett stort mervärde i att kunna ställa spontana frågor till lärarna eller att diskutera med kurskamraterna vid undervisningstillfället. Så att jobba med klassens sammanhållning och skapa en god och stöttande kultur med gemensamma förväntningar och mål kan vara en indirekt väg till högre närvaro, säger Anna.
Hon upplever att studerande ofta är villiga att stötta varandra. Det anordnaren kan bidra med handlar då mer om praktiska saker, som hjälp med lokaler och forum, indelning i studiegrupper och liknande.
Möjligheter till stöd – ett delat ansvar
Studerande som halkar efter i undervisningen kan erbjudas en individuell studieplan av anordnaren, vilket innebär anpassningar i undervisningen eller i upplägget i syfte att lättare komma i kapp.
Men Anna påpekar att man som anordnare har ett val, i stället för en individuell studieplan så kan man faktiskt välja att ställa motkrav på den studerande.
– Anordnare har ofta ett starkt patos och en stor vilja att hjälpa studerande genom utbildningen, men jag vill ändå påtala att det inte finns något i regelverket som tvingar anordnare att erbjuda den här typen av stöd över lag. En individuell studieplan bör ses som ett extra stöd och en förmån
För att det inte ska råda några missförstånd lägger Anna till att det bara är studerande med särskilda pedagogiska behov som kan kräva anpassning och en individuell studieplan. Och då endast för att kompensera för den identifierade svårigheten.
– När orsaken beror på någonting annat än särskilda pedagogiska behov, till exempel ett svagt deltagande i undervisningen, så är det alltså upp till anordnaren att stötta så mycket som man själv tycker sig ha resurser och möjligheter till.
Om en studerande erbjuds hjälp så tycker Anna att man ska vara tydlig som anordnare med att det finns en bortre gräns för stödet. Och även att hjälpen förutsätter ett egenansvar och en motprestation från den studerande.
– Var också tydlig med vad konsekvenserna av att inte fullfölja sin del av överenskommelsen kring ett anpassat upplägg kan vara. Främst handlar det ju om risken att inte klara utbildningen med godkända resultat och få examen.
Studerandeinflytande
För att ytterligare motivera studerande till en hög närvaro, så uppmanar Anna också anordnare att vända på myntet och lyfta fram de studerandes roll i kvalitetssäkringen av utbildningen. Dialogen mellan studerande och anordnare är väldigt viktig när det gäller anpassningar.
– Anordnaren ska tillhandahålla förutsättningarna för lärandet, men det är ju de studerande som ska göra jobbet och förväntas därmed också ge återkoppling på hur undervisningen genomförs och ställa krav på förbättring i de fall där det behövs, säger Anna.
Får anordnaren ens notera närvaro?
Ibland undrar utbildningsanordnare om det är tillåtet att notera närvaro.
– Ja, det är tillåtet att notera, men det går som sagt inte att kräva någon närvaro. Fundera också på i vilket syfte du noterar närvaron. Närvaro får inte ligga till grund för betygsättningen, men en del anordnare noterar närvaro av till exempel brandsäkerhetsskäl, eller för att på ett tidigt stadium kunna ta kontakt med individer som inte dyker upp och säkerställa att studierna ändå fungerar, säger Anna.
Blanda inte in närvaro i betygssättningen
I en yrkeshögskoleutbildning ska kursbetyg enbart sättas utifrån den studerandes kunnande i relation till betygskriterierna i kursplanen.
– Det är som jag precis nämnde inte tillåtet att på något sätt blanda in krav på närvaro eller aktivt deltagande. Däremot kan ju ett svagt deltagande leda till att anordnaren saknar underlag för att kunna göra en bedömning och sätta betyg, säger Anna.
Om en studerande inte närvarat på lektionerna eller ens genomfört kunskapskontrollerna i en kurs, har det ibland hänt att anordnare satt betyget ”IG”. Men det är inte korrekt enligt Anna.
– Om du saknar ett underlag för ett betyg, det vill säga resultat från kunskapskontrollerna, då ska du i stället ange ”ej satt” i studiedokumentationen. Anledningen är att det för varje satt betyg måste finnas ett betygsunderlag, även för betyget Icke Godkänt (IG).
Mer information om betygsättning kan du läsa i en annan stödartikel här:
Förväntningar och upplevt värde viktigast för deltagandet
Anna avslutar med att det trots studieupplägg och vissa andra knep för ökad närvaro, i grund och botten handlar om vad den studerande förväntade sig av utbildningen och hur den studerande upplever värdet av undervisningen. Bra lärare, bra undervisning, bra utrustning och framför allt en tydlig koppling till yrkesutövandet är välkända ingredienser i utbildningar med starkt deltagande och hög närvaro.
– Studerande brukar tycka om kopplingar till verkligheten och att förstå hur olika kunskaper och praktiska färdigheter ska användas. Här kan arbetslivet göra stor skillnad, genom att till exempel presentera innehållet inför varje kurs och berätta varför kunskaperna som lärs ut är så viktiga och hur de värdesätts i branschen.
Ledningsgruppen bör enligt Anna kontinuerligt ta upp frågan om hur man kan arbeta för att få de studerande att värdesätta och prioritera sitt deltagande i undervisningen, och hur man kan få dem att se kopplingen till sitt framtida yrke. Även lärare behöver prata sinsemellan om de här frågorna.
– Men med det sagt så vill jag verkligen framhålla att många anordnare gör ett fantastiskt jobb för att skapa bra utbildningar i yrkeshögskolan! Men allting kan och ska ju utvecklas kontinuerligt, så det är viktigt att hålla frågorna om vad som påverkar närvaro och deltagande levande. Jag hoppas att det jag sagt här kan inspirera och vara en hjälp på vägen.
Mer information och frågor
Om du som anordnare har fler frågor om närvarokrav eller andra frågor kopplat till genomförandet av utbildningen, så är du välkommen att kontakta Anna Ahvelid och hennes kolleger på enheten för tillsyn och studiedokumentation för råd och vägledning.