Anna berättar att hon genom åren sett många olika exempel på kursplaner vid tillsyn av yrkeshögskoleutbildningar.

– Faktum är att felaktigt utformade kursplaner historiskt är det vanligaste området för kritik, säger hon men är snabb med att understryka att de förbättrats markant de senaste åren.

– Det som oftast vållat problem, åtminstone ur de studerandes perspektiv, är otillräcklig information om betygskriterier och former för kunskapskontroll.

Innan vi dyker ner i detaljer vill hon lyfta blicken och prata om syfte och funktion med en kursplan. En kursplan kan ha flera olika syften, eller användningsområden, beroende på vem som läser den.

– För den studerande å ena sidan är det viktigt att på ett enkelt sätt kunna förstå vilket lärande som ska uppnås i kursen, hur kunskapskontrollerna ska gå till och vad som krävs för att få ett visst betyg. För ledningsgruppen, och framför allt arbetslivsrepresentanterna, å andra sidan, är kursplanerna i stället det viktigaste styrdokumentet för innehållet i en utbildning.

– Det är också ledningsgruppen som utarbetar och beslutar om kursplanerna, som ska finnas på plats i samband med att utbildningen startar.

Och någonstans däremellan, lägger Anna till, sitter lärare, kursansvariga och LIA-handledare och behöver fullständiga, tydliga och inte minst aktuella kursplaner för sin undervisning, bedömning och betygsättning utifrån vad de studerande förväntas lära sig.

Kursplanens olika delar

Alla kursmål i en utbildning ska sammantaget leda till att det övergripande utbildningsmålet uppnås. Men vilka delar ska då finnas med i en korrekt kursplan?

– Till att börja med ska kursens namn och omfattning, alltså antal YH-poäng, framgå.

Hon lägger till att det också är viktigt att få med om kursen kräver särskilda förkunskaper.

– En utbildning kan till exempel bygga på progression, där den studerande först behöver få godkänt i ”kurs A” innan det är möjligt att läsa ”kurs B”. Det kan också handla om att den studerande behöver ha vissa förkunskaper för att på ett säkert sätt kunna vistas på en LIA-arbetsplats.

Anna återkommer sedan till ledningsgruppens roll.

– Ett tecken på en väl fungerande utbildning är ju att innehållet i utbildningen och lärandemålen utvecklas i takt med förändringar i yrkesrollen och dess bransch. Den naturliga konsekvensen blir då att kursplanernas benämning och omfattning kan behöva omarbetas med jämna mellanrum.

Hon säger att ledningsgruppen får besluta om förändringar i kursplaner för kurser som ännu inte påbörjats, men påminner om att de är viktigt att ha med sig de studerande vid större förändringar.

– De studerande har ju sökt och blivit antagna till en utbildning med ett visst innehåll, så det vore varken rimligt eller schysst att ändra utan att de får möjlighet att diskutera orsakerna till förändringen och vad man önskar uppnå.

Dessutom måste man alltid, säger hon och trycker med pekfingret mot bordsskivan, tänka på att uppdatera uppgifterna om kursernas namn och omfattning på Mina sidor.

– Överensstämmelsen mellan uppgifterna i kursplanen som beslutas av ledningsgruppen och förvaras hos anordnaren och uppgifterna på Mina sidor måste vara ordagrann. Det är för de studerandes skull. Annars kommer utdrag som de begär från studiedokumentationen att visa fel.

Vikten av korrekta uppgifter om utbildningen på Mina sidor kan du läsa mer om nedan.

För att hålla ordning på vilka förändringar i kursplanerna som beslutades när, så tipsar Anna om att lägga med den reviderade kursplanen som en bilaga till ledningsgruppsprotokollet.

– Tänk också på att vara noga med att ange beslutsdatum och version på kursplanen.

Relatera innehållet till yrkesrollen

Efter namn och omfattning ska kursens huvudsakliga innehåll beskrivas. Anna vill att man skriver kortfattat och undviker alltför rundhänta formuleringar.

– Var specifik och beskriv hur kunnandet (kunskaper, färdigheter och kompetenser) från kursen ska användas i yrkeslivet. Ange också gärna centrala ämnen, områden eller moment som ingår i kursen och om det till exempel görs studiebesök eller laborationer, säger hon och ger ett exempel:

– ”I kursen får den studerande lära sig grunderna inom praktisk energieffektivisering, för att på sikt i sin roll som fastighetsingenjör kunna beräkna, genomföra och ansvara för hållbara energieffektiviseringar. Kursen innehåller två studiebesök med praktisk insyn i flera olika energieffektiviseringsprojekt.”.

Det här exemplet, förtydligar Anna, kan nog främst tillämpas på skolförlagda kurser. Om kursplanen i stället ska beskriva innehållet i till exempel en första LIA, så är syftet snarare att den studerande ska lära sig att agera professionellt i yrkesrollen, på arbetsplatsen och med arbetsuppgifterna. Hon ger ett nytt exempel på hur det då kan låta:

– ”I kursen LIA 1 ska den studerande börja lära sig att utöva yrket praktiskt genom att omsätta sitt kunnande från tidigare kurser i utbildningen och även skaffa sig nytt kunnande på den specifika arbetsplatsen. Den studerande ska med handledning och i enlighet med de rutiner och processer som gäller på arbetsplatsen utföra arbete i yrkesrollen. Kursen är den första av två LIA-kurser och det ingår inte i den första kursen att agera självständigt i yrkesrollen.”.

Anna säger att kursens huvudsakliga innehåll såklart kan beskrivas ännu fylligare, men understryker vikten av att inte ange några lärandemål i texten om kursens innehåll.

– Om det smyger sig in lärandemål i texten om kursens innehåll, så riskerar det att skapa otydlighet för de studerande kring vilka lärandemål som egentligen gäller för kursen.

Lärandemål – tydligt och konkret

Så kommer vi in på de lite tyngre delarna av en kursplan, nämligen de nyss nämnda lärandemålen, som också kan kallas förväntat resultat av lärande eller läranderesultat.

Syftet med lärandemålen är enligt Anna att fånga det som den studerande verkligen behöver kunna i yrkesrollen, att bryta ner och konkretisera hela utbildningens mål i mätbara delar. Men hon ger som råd att inte uttrycka det för komplicerat.

– Det ska inte vara någon tvekan om vad de studerande förväntas lära sig i kursen. Lärandemålen måste vara begripliga även för en person som saknar omfattande ämneskunskaper.

Hon tipsar också om att inte skriva för många lärandemål, samt att dela upp dem i kunskaper, färdigheter och kompetenser. Med hjälp av aktiva verb och genom att konkretisera kan tanken ledas rätt, säger hon och ger ett exempel på hur man kan uttrycka ett kunskapsmål:

– Inled till exempel med ”Efter genomförd kurs, med godkänt resultat, ska den studerande kunna beskriva/förklara/identifiera…”.

– Om det i stället handlar om färdigheter så kan verben förslagsvis ändras till: ”…kunna montera/läsa ritningar/felsöka…”.

Den tredje kategorin lärandemål – kompetenser – kan enligt Anna till exempel handla om att den studerande ska lära sig att självständigt utföra komplexa arbetsuppgifter, ta ansvar för sitt eget eller en grupps arbete, eller utveckla en process mot uppsatta mål.

Anna skjuter in att benämningen ”kompetenser” nyligen bytts ut till ”ansvar och självständighet” i SeQF-förordningen (se länk i slutet av artikeln).

– Så det är nog bara en tidsfråga innan den terminologin införs även i yrkeshögskolans författningar, säger hon och nickar eftertänksamt.

Lärandemålen, fortsätter hon sedan, måste också vara mätbara. För att åstadkomma detta bör man undvika generella eller svepande formuleringar.

– Ett väl specificerat och väl avgränsat lärandemål underlättar framtagning av lämpliga kunskapskontroller. Lärandemålen ska vara så tydliga att man vid bedömning inte ska behöva gissa sig till sammanhang, omfattning eller djup.

En annan viktig sak enligt Anna är att lärandemålen i utbildningens olika kurser inte får upprepas eller vara överlappande.

– Då blir följden att man betygsätter ett kunnande kanske två eller tre gånger i samma utbildning och det är inte tillåtet.

Hon rundar av med ett generellt råd om utformning av lärandemål:

– Lärandemålen ska enbart innehålla krav på det kunnande som den studerande får till sig genom utbildningen. Det får till exempel inte förekomma krav på personliga egenskaper eller krav på aktiviteter som att ha lämnat in en rapport eller på att ha deltagit i vissa moment.

Personliga egenskaper inget lärandemål

Anna berättar sedan att hon och kollegerna arbetat mycket med att få bort lärandemål eller betygskriterier som tangerar personliga egenskaper eller kunnande som inte lärs ut i utbildningen.

– Jag förstår att vissa personliga egenskaper eller till exempel socialt kunnande som punktlighet eller ett allmänt trevligt bemötande kan vara viktigt i en yrkesroll, men det är inget som kan ingå i lärandemål, undervisning eller betygskriterier i en yrkeshögskoleutbildning.

Korrekta lärandemål, förklarar hon, skulle i stället kunna handla om förmågan att följa en tidplan i en viss typ av projekt eller bemöta kunder på ett hjälpsamt sätt i olika typfall.

– Sådana lärandemål förutsätter dels att det i utbildningen lärs ut hur man följer en tidplan i ett projekt och hur man bemöter kunder på ett hjälpsamt sätt, dels att kunskapskontrollerna kan mäta detta kunnande på ett rättssäkert sätt.

Anna lägger till att det i sådana fall inte ska spela någon roll för bedömningen om den studerande kommer i tid till lektioner, gör inlämningsuppgifter i tid eller är allmänt hjälpsam mot sina kamrater.

– Lärandemålen ligger till grund för betygsättningen och inom yrkeshögskolan betygsätts bara i vilken grad de studerande i efter genomförd kurs har det kunnande som beskrivs i lärandemålen och som lärs ut i utbildningen. Inget annat, säger hon med eftertryck.

Kunskapskontroll – ange antal och form

Vi kommer över på formerna för kunskapskontroll och hur dessa ska uttryckas i kursplanen. Anna rättar till glasögonen och säger att det ska vara lätt för den studerande att förstå hur många kunskapskontroller som kommer att göras samt vilka former som kommer att användas. Den studerande ska alltid kunna veta vad som är undervisning och vad som är kunskapskontroll.

– Kunskapskontrollerna som anges ska vara specifika, man kan alltså inte lista ett antal ”förslag” och sedan låta läraren välja.

Formen på en kunskapskontroll ska vara anpassad för att mäta just det lärande som ska uppnås. Anna påminner om att olika kunskapskontroller kan passa för olika saker.

– En och samma kunskapskontroll kanske inte är lämplig för att mäta allt. Kunskapsmål, där den studerande exempelvis ska föreslå energibesparande åtgärder och redogöra för effekterna på en byggnad och dess boende, kan lämpligen kontrolleras genom en skriftlig tentamen. Medan ett färdighetsmål, exempelvis att utföra en energimätning, kanske kontrolleras bäst i praktiskt arbete vid en laboration.

– Om kursen innehåller flera kunskapskontroller, så låt det gärna framgå vilka lärandemål som mäts med vilken kunskapskontroll, samt vilka betygsnivåer som är möjliga att få. Ibland ser vi exempel på olika kunskapskontroller för G respektive VG, vilket är helt okej, bara det är tydligt i kursplanen. Tänk bara på att just grupparbeten för kunskapskontroller på VG-nivå inte är brukligt, eftersom det kan vara en utmaning att säkerställa exakt med vilken kvalitet var och en har nått lärandemålen.

Det ska också framgå av kursplanen hur många omprov som erbjuds och gärna att kunskapskontrollerna kan anpassas för studerande med särskilda pedagogiska behov.

– Tänk förresten på att en anpassad kunskapskontroll ska vara likvärdig med den ordinarie kunskapskontrollen. Det är meningen att den som behöver ska få hjälp att kompensera för svårigheter, inte att någon ska få särskilda fördelar.

Läs mer och få råd från Anna om hur du kan utforma lämpliga kunskapskontroller i en annan artikel nedan.

Betygskriterier – tydlighet i vad som krävs

Anna lutar sig tillbaka och övergår till att berätta om att kursplanen också ska innehålla tydliga betygskriterier, som gör det enkelt för den studerande att förstå vad som krävs för ett visst betyg (IG, G eller VG). Hon påminner dessutom om att betyg alltid sätts på hela kursen, endast ett betyg per kurs.

– Betyget godkänt (G) kräver att man genomför kursen och uppnår samtliga lärandemål. Vi brukar rekommendera att man helt enkelt anger i kursplanen att betygskriteriet för G är att ha nått kursens samtliga lärandemål. Då kan det aldrig bli fel. Då kan det aldrig smyga sig in krav på utförda aktiviteter, krav på närvaro, krav på viss andel rätta svar på kunskapskontroller, krav på personliga egenskaper eller andra tokigheter, säger Anna med ett leende.

Nästa steg är att skapa en relevant skillnad mellan betygskriterier för G respektive för VG. Anna medger att det kan vara en viss utmaning att skilja mellan olika betyg i en så tydligt målstyrd utbildningsform som yrkeshögskolan.

– För båda betygen ska kursens lärandemål ha uppnåtts, men för betyget VG ska dessutom ett, flera eller alla lärandemål ha nåtts med en högre kvalitet.

Hon lägger till att det kan vara en stor fördel att be ledningsgruppen plocka ut vilka lärandemål som ska ligga till grund för ett VG.

– Det ska vara det eller de lärandemål som verkligen skiljer agnarna från vetet. Vi på myndigheten ser gärna att man i utbildningen premierar just det kunnande som arbetslivet uppskattar allra mest.

Vad innebär då högre kvalitet? Anna slår ut med armarna i en gest som visar att det kan innebära olika saker, men tipsar om att skruva på adjektiv och adverb så att de beskriver en högre svårighetsgrad på en uppgift eller en högre skicklighet i ett utförande.

– Man kan utföra en vanligt förekommande arbetsuppgift fullgott, och få betyget godkänt, men man kan också utföra avancerade eller komplexa arbetsuppgifter på ett mycket effektivt eller säkert sätt, och få betyget väl godkänt.

– Jämför till exempel ”Den studerande ska kunna bygga ett standardiserat uterum enligt tidplan.” med ”Den studerande ska på ett resurseffektivt och skickligt sätt kunna bygga ett standardiserat uterum enligt tidplan.

Formuleringarna skiljer sig såklart åt beroende på ämne och lärandemål, men det viktiga enligt Anna är att det tydligt framgår i kursplanen precis vad som menas med högre kvalitet i varje enskilt VG-kriterium.

Läs mer och få råd från Anna om hur du skriver betygskriterier och sätter betyg i artikeln nedan.

Slutklämmen – Skriv tydligt!

Vi går igenom anteckningarna och konstaterar att vi nog fått med det mesta. Anna borstar bort några dammkorn på konferensbordet, reser sig, men stannar i dörröppningen för ett avslutande budskap:

– Följ inte en bara mall. Se inte kursplaner som ett nödvändigt ont utan försök se nyttan med en tydlig och korrekt kursplan som styrdokument för just det kunnande som just den här kursen ska leda till. Se till att få med alla delar som krävs, men se till att allt är relevant, tydligt och begripligt uttryckt så att alla som läser kursplanen enkelt kan förstå den, vare sig de är studerande, lärare eller arbetsgivare.

Hon säger att kursplanerna sammantaget ska leda till att utbildningens övergripande mål nås och ha en logik både inom sig (en röd tråd mellan lärandemål – innehåll – former för kunskapskontroll – principer för betygssättning) och mellan sig (en röd tråd mellan kursernas olika mål och utbildningens mål).

Sist hälsar hon att man gärna får höra av sig till henne och kollegerna på enheten för tillsyn och studiedokumentation för råd och vägledning.

– Vi som jobbar med tillsyn hjälper gärna till med råd om hur man utformar kursplaner, eller andra frågor som vållar problem i vardagen. Det är en viktig del i det förebyggande arbetet.

– Och så är det trevligt och utvecklande att diskutera med anordnarna i deras förbättringsarbete, säger hon och vinkar!

Exempelkursplaner

På sidan Utbildningsplan, kursplaner och betyg hittar du mer information och flera olika exempelkursplaner som myndigheten har tagit fram. Använd gärna exemplen som inspiration men inte som en färdig mall.

Regelverk, mer info och frågor

Kursplaner regleras i förordning (2009:130) om yrkeshögskolan,2 kap. 9 §. Av kursplanen ska benämning, omfattning, mål, innehåll, språk, former för kunskapskontroll och principer för betygssättning framgå.

Av MYHFS 2009:1 om kursplaner återfinns ytterligare krav som framför allt handlar om att ledningsgruppen ska involveras i utarbetande och utveckling av kursplaner samt att beslutade kursplaner ska finnas på plats när utbildningen startar.

Här hittar du SeQF-förordningen (2015:545) där ”kompetenser” bytts ut till ”ansvar och självständighet”.

Stöter du på problem eller har frågor om kursplaner är du välkommen att kontakta Anna Haglund och hennes kolleger på enheten för tillsyn och studiedokumentation för råd och vägledning.